Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
J. E. HYLÉN
son, Barb.7 240, Havet8 28: Studentens nästan bönliga min;
-ett bönligt uttryck i barnaögonen), bönligen (Böök, Ess. 247),
glädelig, glädjande’, ’glad’ (Elkan, Hall (uppl. 1913) I, 75, 98;
II, 101: denna glädeliga nyhet; det är gladeligt att höra),
orocklig, ’orubblig’ (Böök, Geijers minnen 85: (Geijer har)
varit sällsynt orocklig i sitt innersta väsen), pyntelig, ’nätt’,
’fin’ (Nilsson, Barb.7 226: en pyntelig ung järnvägsman),
påståelig, ’envis’, ’halsstarrig’ (Lundegård, Marg. Livs Kamp
81, Elkan, Anck. II, 243), d. bönlig, glædelig, urokkelig,
pyntelig, påståelig. Främmande klingar ock V. Rydbergs
till-närmelig (i filos, föreläsn. enl. Alb. Nilsson, Sv. Rom. 508).
d. tilnærmelig, och på sin tid var väl även Wallenbergs
till-sträckelig, ’tillräcklig’ (Min son på gal.2 168), en danism, d.
tilstrækkelig.
Bybud (Söderberg, Det mörknar 184), ’stadsbud’, återger
oförfalskat d. bybud, men bykyrka, bysven (Lundegård, Fil.2
70, 253, Cilla3 239) äro liksom Stockholms by (Janson, Nils
Dobbl.4 184) tydligen arkaiserande. Och när V. Rydberg
-ändrar tillerkänna (Frib. 14) till tillkänna (sjätte uppl. 25),
sedermera upptaget av Holm, Sv. St. till Cederschiöld 1914 s.
■379, har han knappast d. tilkende i tankarna utan vårt gamla
tillkänna (t. ex. 1749 Saml. 1916, 254). Det är helt naturligt,
-att författare, som för sitt arbete ofta behöva gå till äldre
svensk litteratur, skola visa benägenhet att upptaga gamla,
nu obrukliga ord. Strindbergs sömma sig, ’skicka sig’, ’passa1,
’överensstämma’ (Caesar 6: Hur kan det (att skildra världens
största hjälte som en kruka) sömma sig med Shakesperes
aristokratiska tänkesätt eljes?), som svarar mot d. sömme sig,
torde väl vid första påseendet framkalla tankar på en danism,
men betänksamhet inställer sig, så snart man erfar, att
Strindberg ungefär samtidigt begagnar samma uttryck även i Sista
Riddaren 157 och Bjälbojarlen 78. Det kan då vara en frukt
av hans forskningar i äldre svenska skrifter. På samma
förtrogenhet med vår äldre litteratur kunde också hans fiendsk
•(Ordalek2 35: den fiendska hop), ’fientlig’, peka. Ty såväl
detta adjektiv som avmäktig, ’vanmäktig’, ’kraftlös’, hos den
boksynte Ruben Berg (Litteraturb. 165: den stackars
avmäk-tige Harald Jarl) frestar gärna till antagandet, att de äro
avsiktliga upplivningsförsök av länge sedan utdöda ord (SAOB,
Dahlgren). Men då det senare förekommer i en Björnsonsstudie1
1 Berg har under korrekturläsningen meddelat mig, att avmäktig
Är medvetet upptaget ur SAOB.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
