Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
J. E. HYLÉN
liksom Bööks dura, ’brasa, ’låta entonigt’ (Ess. 39: en jämnt
durande ton), utan tvivel utgår från n. dure.
Vidare vålla sydsvenska uttryck ej så ringa huvudbry.
"Han hörde gruset krassla under hennes spänstiga stegtt,
skriver Möller, Students. 118. Det onomatopoetiskt ljud
målande verbet krassla var mig fullkomligt obekant, och till en
böljan tänkte jag, att det d. krasle här överförts på vårt
språkområde, men sedan har jag hört, att verbet brukas på
sydsvensk tunga. Ossian-Nilsson använder planta, ’plantera*
(Slätten 213: Jag plantar min gran), och vitta, ’vitmena’,
Vit-rappa’ (Barb.7 270: tak vittades), Lundegård ramaskri,
’klagoskri’, ’verop’ (Stora Dagen 8).’ En uppsvensk kommer genast
att tänka på d. planté, hvidte (t. weissen), ramaskrig. Men
de äro tydligen sydsvenska, enär de upptagas av
Lyttkens-Wulff. Det första (enl. Cederschiöld, Fresta Duger 87, en
nybildning) har dock goda svenska anor. Från fsv. tid har
det hållit sig uppe ända till 1800-talets mitt (Söderwall,
Dahlgren, Dalin). Hos Berger, Bendel 109, får det bet. ’inplanta’,
som kommer att leva tack vare Tegnérs ’vett blev plantat’.
Vad ramaskri beträffar, går det under alla förhållanden ytterst
tillbaka på Rakels klagan i Rama. Skrantig) ’klen’, ’sjuklig’
(Ullman, En flickas ära 68), har sannolikt närmare släktskap
med sydsv. skranta (Lyttkens-Wulff) än d. skranten, skrån ting.
Andra ord kunna vara fullt självständiga bildningar på
svensk botten, ehuru de misstänkt likna sina danska
motsvarigheter. Ingenting hindrar, att glid (SAOF) och klirr
(Heidenstam, Nya Dikter 164: stenars klirr och buskars
prassel) äro efter gängse mönster bildade direkt från glida, klirra
utan någon som helst hjälp av de d. glid, klir. Mera
tveksam blir man vid sving, ’flykt’, ’lyftning’ (Hedberg, Ett dec.
I, 129 (ett större, djärvare sving), Berg, Fröding 41, Böök,
Sv. stud. 21, 455: sitt rytmiska sving), där man gärna
igenkänner d. sving. Baksträv, ’reaktion’ (Strindberg, Göt. Rum.
169, Nilsson, Ask. 88, Reakt. 4), och tillbakaslag, ’bakslag’,
’reaktion’ (V. Rydberg, Varia (1877) 310, Erdmann, Mod.
Real. 41), leda likaledes lätt tankarna till n. bagstræv, d.
tilbageslag. Men för det förra kan baksträvare, upptaget
redan i SAOL7 och ej främmande för Ossian-Nilsson (han
har ock v. baksträva Slätten 189 liksom subst, framsträv Ask.
88), vara utgångspunkten, och det senare har stöd i en hel
del sådana bildningar, av vilka dock åtskilliga misstänkts för
att vara importerade från våra grannländer. Från samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
