Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
OLOF ÖSTERGREN
’Dä ä en mil te krogs’ (Halland enl. Rietz 357 b); ’fuclitig
~ til kropps’ (A. Sparrman, Sundh. Spegel enl. Grubb-Törning
153); ’krypa till krysses’ (= till korset, Karl XII enl. Hess., I
och y s. 175); ’då jag kommer till kvarters’ (O. Högberg, Den
stora vreden II. 348; även dial.); ’till kyrkas’ (1. till kyrkes,
te körks osv.) dial. o. äldre, t. e. Boivie (Sv. Spr.2, 1834, s.
303) ’fara till kyrkas’, ’Å när te körks sen dom såg en g&nga’
(Visor på Torstunam&l av A. Thorsén, i Upps.
Landsmålsarkiv), ’som om de verkligen gingo till kyrkes samman’
(Ossian-Nilsson, Prästg. s. 268); ’te käppes’ (dial., se Bidr.
t. Söderm. äldre kulturhist. II. 91); ’Hur har han de te vägs
1. te less’ (ßodorff, Folkspr. på Öland, s. 39); ’Det ärfda
vikingssinne / till ledungs trår igen’ (G. Wennerberg,
Stridsrop); ’litet lam af en fåra, som man har till leges’ (Rietz i
förklaring, 400 b); ’när andra små fiskar gå till leckz sä ypes
min sorgh marghe lunde’ (Bröms Gyllenmärs visb., s. 17;
se även Hellqu., Studier s. 167); ’mig söfver ej till lugns (A.
Lindeblad, Nils Stjernskiöld enl. R. Berg, Poet. frih. s. 251);
’Hvilken som fick käringen till lyktes [den Elake eller vår
Herre], det har ingen sport’ (Klubbeduns, Saga från Smål.,
uppteckn. av Emil Svensén, Aftonbladets julnummer 1902);
’Komma till manna mans, till manlig älder’ (Dahlgren,
Glossar 534 b) visar en betydelse, som avviker fr&n det i
vardagstal mycket vanliga ’te mans’ = per person, på var
(och en) och som väl ligger till grund för det i samtal även
hörda ’te vars’ = på var; ’till mans’ i den nutida bet. finns
även i äldre tid t. e. hos Linné 1735, Cederborg (Ungdoms Tidsf.
I. 257); ’till marknads’, talspråk, dialektiskt och i äldre svenska
(t. e. Törneros, Bref s. 64 o. 574, Sv. Landsm. V. 1 s. 121,
Grubb 785, Sv. Spr. i Tal och Skrift s. 162 ff.); ’till mens’
rätt vanligt i äldre tid, t. e. ’och gaf mig inte öfwer för någet
litet, som mig gick till mens’ (Agneta Horn2, s. 41, 1636);
vidare t. e. Swedberg, Schibb. s. 462, samt i Dahlgrens Gloss.
och Vendell Peder Swart; märk särskilt Comenius2 214 ’swär
til meens’ (svär mened); ’göra en te måttes’ (= tillfreds,
till lags; västgötskt enl. Sven Lampa, J. Sandström, N. v.
Zweigbergk m. fi. 1910; jfr Leander, Ordl. ö.
Holsljunga-målet s. 90); ’Trålla ti märckies, ja fick först si Kara ja ti
Siön på hä där sätte’ (väl = ’det må trollen veta, att ett
slags bedyrande; Le Festin de Pierre, ö. av J. Ehrenström
1739, s. 18; dialekttalande); ’sedan Dalin till namnes var
uppenbarad’ (O. Celsius 1764 enl. Warburg, O. v. Dalin s. 231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
