Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CH K STÄMD S-FORM liFTER PREPOSITION
169
Törnros. bok, Imperialokt. III. 137), ’all glädjen ~ bl&st åt
skogs’ (Lundgrehn, Högagård 86), ’så går skogarna också åt
skogs’ (Ruben Berg, Föräldrarna s. 99). Mindre utpräglad är
kraftordsbetydelsen i Frödings ’Och åt Rottnen till på
höjden / långt åt skogs vid Mällafalla’ (Stänk och flikar 81)
och än svagare eller alls ingen i Stiernstolpes ’Åt skogs det
bar uti gallopp’ (Aeneis8, s. 79). Med det sista exemplet kan
även jämföras ett par ställen ur Helicons Blomster, Anhang,
där ’åt’ står postpositivt: ’Will de med Drängen Skogs-åt gå’
och ’när som Solen Skogs-åt steeg’, och där ren
lokalbetydelse föreligger. Postpositivt ’åt’ med gen. träffas även hos
Arvid Mörne, Den Sv. jorden s. 119: ’hovspår riktade gårds-åt1.
För övrigt har jag antecknat: ’Draken vänder åt hafs
sin bog’ (K. A. Melin i Album f. litt. o. konst 1890, s. 15);
dialektiskt (Vendels sn, Uppland) har jag hört ’De makar
en åt sides b are’ och ’Ja stog mer åt sides ja’; likaså i en
föreläsning av J. Roosval 1908: ’han gick den [= fattigdomen]
åt sides’ (= gick ur vägen för den). Efter en baderska i
Enköping (1903) har jag antecknat: ’Han va så dan, satt de
höll på & gå åt sinnes på honom’ (att han höll på att mista
förståndet). Linné använder uttr. ’åt sjöss’: ’begifwa sig åt
Siös (Gottl. resa, s. 199), och man kan säkert än i dag få
höra detta i tal. En gammal bohuslänsk fabrikör har jag
(1902) hört säga: ’Ska du gå åt torgsV Emilie
Flygare-Carlén använder jämte ’till värV (= till väders; ex. Enslingen
på Joh.-skäret II. 245 o. 247) även ’åt vär’s’ t. e. ’sedan han
med betänksam min kastat blicken åt uvär’su, hvisslat efter
vind och (ib. I. 10) och ’herr Kom [= hunden], hvilken
stannade, hvar gång husbonden stannade, och betänksamt tittade
åt värs, hvar gång denne gjorde det’ (ib. II. 237).
Fullformen ’åt väders’ förefaller också, såsom jag iakttagit, många
personer fullt naturlig. Slutligen finner man i Folkskol.
läsebok, parallelluppl. (II) 653 (Carl Larsson i By): ’De komma
nog åt åres, när Dalarne fått vår / och alla unga krafter
sig samla’ med gen. alltså i stället för det vanligare ’åt åre’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
