Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
OLOF Ö8TKRGBEN
’fjärs’ mindre lätt ansluter sig till vanliga ’genitiv-former,
utan i stället just fattas adverjjiellt — (ordet brukas av
Strindberg: ’skott, som satts in medfjärs och gjort fåglarne
odugliga till vettar’ Saml. rom. III. 16), på samma sätt kunde
det också gå därhän, att ’mid’ i ’midsunds’ (där
genitivanslutningen är klarare) kunde hänföras till prepositioner och
lösgöras; om nämligen den förutsättningen vore för handen,
att uttryck med ’mid* och subst, i s-form vore vanligare än
de äro. Det betydelsefulla är emellertid att påvisa den
synnerligen nära släktskapen mellan till-uttrycken och adverben
på -(e)s.
Den adverbiella (o. adjektiviska) -(e)s-gruppen är än i
dag ganska stark, så tillvida som den dels ännu hyser en
mängd sen gammalt kvarlevande, ofta mycket vanliga ord,
dels ännu ökas både genom direkt nybildning och genom
upptagande av dialektartade uttryck. Utom ovan redan
anförda exempel kan det kanske vara skäl att påpeka
ytterligare några mindre uppmärksammade.
Hos Högberg (Den stora vreden III. 342) träffas ’En
ringa del af de dansk-norske ville ej strida, kommo ansiktes
mot svenska kanoner, afväpnades, återfördes i fångenskap’.
Norrländingar, även bildade, bruka ofta i tal adverbet *liksr
(= ändå, i alla fall): ’så ä de liks gjort’ (norrl. student 1907).
Vidare: ’Två man lovarts’ (Heidenstam, Skogen susar, s. 235);
’Segla ~ rumskots’ (Wenström-Harlock, Sv.-eng. ordb. 1193 a);
’de unga lefde renlifves en tid’ (Strindberg, Sv. Folket, s. 192);
’han var en renlifves man, ehuru’ (Ö. av Brandes’ Sören
Kierkegaard); ’att Mjakta så ofta okynnes bedrifves af
personer, som (Aftonbl. 29. 9. 1906); ’hvilka höst och
vårokynnes jaga i våra skärgårdstrakter’ (ib.); ’Min husbonde körde
mig ofta tvåspännings med min moder’ (Vendell, Vackra
svarten3 s. 14); ’enkla och rättframs människor’ (skånsk fru, 1905);
’urqwädins märkvärdigheter’ (O. v. Dalin, Argus I. 22, s. 3);
’unders bittida’ (ännu brukat åtminstone av C. J. L.
Almqvist) m. fi.
Särskilt en undergrupp bör här vidare påpekas, en grupp
bestående av tids- och rumsgenitiver, ibland hänförda såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
