- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjuttonde årgången. 1917 /
187

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S. A. H1CDIN OM TIDNINGSSVENSKA

187

annat än om hela den omdanade kronoparkens samtliga
lägenheter.

Hvad var kolonatet?

De oupphörliga krig, som romerska republiken förde, då
de små jordegarne fingo lemna sina hemman för att åt staten
eröfra jord, som aristokratien slog under sig — den nya
nobiliteten handlade likadant som patricierna, den gamla
röfvare-bördsadeln — undergräfde böndernas klass. De
kunde ej lifnära sig på en vanskött jord, utan strömmade
till Rom, der de underhöllos af dem, efter hvilkas order de
röstade och hvilkas legosoldater de blefvo i inbördesfejderna
mellan de militaristiska demagoger, som förberedde
kejsardömet. Jordegendom sammanslogs i stora gods, som sköttes
af det lefvande krigsbytet, slafvar af alla nationer, som ej
hade några hem, utan hystes i väl bevakade fängelser och
föddes så pass att de ej svulto ihjäl. En stor del af
åkerjorden blef parker och beten ("hästhagar", klagade de svenska
bönderna vid . . . års riksdag). Åkerbruket lemnade en
alltmera otillräcklig brödföda åt den allt större
stadsbefolkningen. Tillförsel från provinserna var verldsstadens
lifsvilkor. Långt förrän kolonatet kom till stånd, hade många
gjort sig den bekjrmrade frågan: hvart kan detta tillstånd
bära, att Italien ej är i stånd att brödföda sig sjelft och
att spanmålstillförsel från andra håll ej är oss garanterad?
Hvar det förra momentet i denna vådliga belägenhet hade sin
grund, derom kunde ej tvifvel råda. Plinius d. ä. har uttalat
den allmänna opinionen i några ord, som ofta citerats, men
stundom blott till hälften. Latifundia perdidere Italiam,
de stora godsen ha blivit Italiens olycka, järn vero et
provin-cias, och nu bliver det samma förhållande med provinserna.

Tacitus återgifver in extenso ett bref till senaten från
kejsar Tiberius, som i pregnanta ord kommenterar tillståndet
och dess eventuela följder. Efter att hafva yttrat sig skeptiskt
om den till honom hänskjutna frågan huru man skulle skaffa
respekt åt öfverflödslagstiftningen, anmärkte Tiberius hur be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1917/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free