- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjuttonde årgången. 1917 /
193

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S. A. H1CDIN OM TIDNINGSSVENSKA

193

som i den svenska literaturen är mer än "alla menniskor"
skref "våg för vind"; således behöfva vi ej bruka det
häfdvunna felet. Det är Geijer, som skref rätt.

Han eger, visar, försvarar sig med både näbbar och klor
företer just icke någon täckelig bild. I yngre dagar tror
jag mig vara viss om, att jag aldrig hörde eller läste denna
förvrängning, men nu synes den vara vanligare än det riktiga
uttrycket.

Ej ofta, men hvarje gång är en gång för mycket, har
jag sett sådana bockar som "vagnar, hvars . . . I ett
latinskt, franskt eller tyskt bref etc. skulle ett analogt
grammatiskt fel anses för ett svårt fel och ett säkert bevis på
mycket skrala insigter. Men, när det är fråga blott om vårt
eget språk — åh, hvad är det, en pedantisk regel i
grammatikan, att lägga vigt på!

En vårdslöshet i samtalsspråket, som — tror jag —
först på sista tiden blifvit skrifven hos en hufvudstadstidning
och väl sålunda skall anses ega laga försvar, är att begagna
obestämd form: "vid Centralstation" (hvarmed menas
Centralstationen i Stockholm) och Östra station (på Östermalm) i st.
f. stationen. Detta kan ej försvaras med, att de två
benämningarna blifvit verkliga nomina propria, ty mot tvetydighet
finns ej under alla förhållanden trygghet. Och skulle här
det skälet få gälla, då skulle det gälla i många andra fall,
hvaraf ingen fördel vore att hemta.

"Så mycket resande att ett rum knappt kan uppbringas".
Hvad här menas förstår man ju ur sammanhanget. Men häraf
följer ej, att ordet eger den betydelsen eller att den, som
haft det alls icke lyckade infallet att begagna det så, som
nämndes, eger någon fullmakt som språkförbättrare. — Lika
litet erkänner man hans auktoritet, när han i den
"hedervärdige borgaren" företer ett annat sitt skapande snilles alster.

En af nutidstyskans vanliga skönheter är, att ett ord
hänvisar till en del af ett föregående ord, så att t. ex. det
som skall sägas om en person blir uttryckt genom ett adverb,
Språk och Stil: XVII. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1917/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free