Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. A. H1CDIN OM TIDNINGSSVENSKA
195
börjar med de citerade orden, och således hr P. och han
måste vara samma person, då läser man omedelbart något
kort och kraftigt af egen komposition.
Att någon jämte en viss egenskap eger en annan, har
man nog uttryckt t. ex. med "han är på samma gång modig
och försigtig" (fr. a la fois, tout a la fois). Men hvad i all
verlden är för en "idé" att utbyta det häfdvunna uttrycket
mot ett annat, som absolut ingenting annat är än en
tidsbestämning, nämligen samtidigt, hvilket sannerligen icke är ett
kvickt påhitt, eftersom det alldeles förstör meningen. Detta
skulle vara ännu mer i öronen fallande, om jag ej hade
utbytt den rätta persona dramatis mot en annan. Jag har’vid
några andra fall så förfarit för att ej leda på spår till källan.
Hur ett enda ord kan rent förstöra en hel text, t. ex.
en novell, derå ett exempel, såsom vädjan till dem, som ej
anse sig berättigade att öfva misshandel mot en författares
andliga egendom.
En mycket vacker berättelse af Maupassant, öfversatt i
en norsk tidskrift, vardt i svensk öfversättning, från den norska
öfversättningen, offentliggjord i en svensk tidning. I den
sistnämnda vardt hela berättelsen förderfvad genom det mot
hela innehållet och syftet stridande ordet högmodig, med
hvilket den norska textens höimodig orätt återgifvits. Den
norska öfvers, från originalets genereux var alldeles riktig.
Men den svenska öfversättaren visste ej, att n. höimodig
betyder sv. högsinnad, och sv. högmodig heter n. hovmodig. —
Då hela den obeskrifligt intagande berättelsen just här har
sin kärna i en persons högsinta9 ädelmodiga sjelf uppoffring,
är det lätt insedt hur läsaren af den genom ordet högmodig
förstörda texten skall blifva förvirrad och förundrad. Felet
är ej hans, ej författarens, utan den klåpande öfversättarens.
Till sist och alldeles för sig sjelfva nämner jag två
uttryck, om hvilka det bör utsägas att det är en vanheder att
hafva brukat dem. Att ordet Menschenmaterial förekommer
— om jag minnes rätt — i en tysk tidning, i någon redo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
