Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN HI8T. BETYDELSE LÄRANS UTVECKLINGSMÖJLIGHETER 217
pel p& Kapitolium. Mellan dessa båda begrepp, gudinnan
och myntet, finns ingen som helst förbindelselinje, bortsett
från det rent sakliga sambandet, som har sin grund i de
lokala förhållandena. Betydelseövergången beror alltså på en
rent godtycklig överföring av benämningen för en sak på en
annan, en tillfällig namngivning, sannolikt verkställd av en
bestämd individ.
Den regulära betydelseutvecklingen däremot består icke
i en yttre och tillfällig överföring av ord på semologiskt
fullkomligt obesläktade begrepp, utan i en vidare utveckling
av ett och samma begrepp. Så betyder pecunia från början
’boskap’, så ’boskap, använd som bytesvara’, så ’bytesvara’ i
allmänhet, till dess det slutligen, när byteshandeln
undanträngdes av handeln med kontanta pengar, antog betydelsen
’pengar. Det gamla och det nya begreppet är i det
avseende, varpå det i varje särskild övergång kommer an,
identiskt; att bytesmedlet i varje nytt skede är ett annat, är
av sekundär betydelse. Hela processens långsamma lagbundna
fortskridande framstår så mycket klarare om man ser det
mot bakgrunden av romarstatens samtidiga ekonomiska
utveckling.
Mot dessa exempel måste då först och främst invändas,
att de äro för dunkla, för litet kända till detaljerna i sin
utveckling. Det är mindre lämpligt att exemplifiera psykiska
processer med belägg från det gamla Rom. Wundts
rekonstruktion av betydelseutvecklingen grundar sig inte heller på
studiet av beläggsamlingar, utan på en logisk begreppsanalys,
som blir oviss, så snart man avlägsnar sig från de levande
språk, där man kan rådfråga sin egen eller andras
språkkänsla, och fullkomligt godtycklig, då man icke har belägg i
massor. Ty denna fordran måste bestämt fasthållas för all
historisk semologi: om man icke rör sig i modern tid och
med ett väl känt språk, så måste man ersätta den bristande
känslan för den behandlade tidens språkbruk med massor av
belägg — dvs. det blir i själva verket att försöka, i den
Språk och Stil. XVII. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
