- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjuttonde årgången. 1917 /
235

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM DEN HI8T. BETYDELSE LÄRANS UTVECKLINGSMÖJLIGHETER 235

det första klara förståendet med dess associativa processer,
vilka att börja med — låt vara i starkt ökat tempo — måste
genomlöpas.

Lättast har man att bilda sig en föreställning om hur
det går till att lära en ny betydelse, om man tänker på
inlärandet av främmande språk eller av nya facktermer och ger
akt på, vilken tankegång som i varje särskilt fall, innan
övningen skapat direkt association, förmedlar förståendet, vare
sig det nu sker genom osökta associationer eller genom ett
avsiktligt mnemotekniskt förfarande.

Att observera är emellertid — och det är för all
betydelseforskning en fundamental sanning, vars vikt knappast
kan överskattas — att det i avseende på inövning och
mekanisering av den psykiska process, som bildar det väsentliga
i talandet och förståendet, icke finns någon principiell skillnad
mellan ett simplex, ett kompositum, en ordfogning, en fras
och en hel sats. Alla kunna vara lika väl inövade; ett
mång-ledat uttryck, som är mycket vanligt, kan vara vida bättre
mekaniserat än ett tvåledat, där lederna av den talande
hopfogas och av den hörande förstås vart för sig och där
helheten nås först genom syntes av delarna. Så vanliga fraser
som Hur mår du? Hur är det med dig? och Hur står det
till äro genom övning fullt mekaniserade, uttalas och förstås
som en helhet och äro som sådana så gott som likabetyd ande.
De särskilda ordens betydelser, som först förmedlat förståendet,
bliva icke medvetna; man går icke omvägen över delarna och
begrundar deras samverkan, när man har det hela klart. De
enskilda orden ha en egen betydelse endast på den grund,
att de förekomma i andra satser i samma semologiska funktion.
Frasens morfologiska struktur hålles också i någon mån
medveten därigenom, att en del därav måste utbytas mot en
annan, om den tilltalade exempelvis icke kan duas; dock får
klarheten i detta medvetande icke överdrivas: Om efter
mönstret av Hur mår du själv?, Hur är det med dig själv?
bildas ett Hur står det till själv?, så stöter det icke alltför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1917/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free