Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
EINAR 8MBDBERG
borde ha upplyst, att det blott är hs. N, som har dessa
skrivningar. Likväl ansättas de som delabialiseringsfenomen i Br.
Besw. Jag framhåller då fortfarande, trots Nordströms tvivel,
att det ofta torde vara synnerligen svårt att i 1600-talets
skrivstil skilja mellan ij och y, varför en felläsning eller felskrivning
är möjlig, samt att ij, där det användes i hs., är tecken för
långt i1, vilket här ej kan vara fallet. Mrn antag för ett
ögonblick, att dessa former äro faktiska, så bevisa de blott att
N haft denna företeelse, men om originalet också ägt den,
veta vi icke.
På dylika ytterst osäkra skrivningar i handskrifterna
vågar sålunda Nordström bygga dialektala regler för
originalets vidkommande. Och han anser ännu i Spr. o. St., att
det finnes ett säkert exempel på t-bortfall i Br. Besw. belagt
genom hs. E:s kiöke (v. 148). Intet kan vara osäkrare än
detta isolerade exempels beviskraft gentemot omkring 30 säkra
exempel i alla liss. på -et. (Annat är förhållandet med
Rudhelius, som har säkra exempel på saken).
Detta är den ena felkällan i Nordströms arbetsmetod,
en svaghet, som han ej har blick för. Den andra borde
uppväckt lika stora betänkligheter och betydligt reducerat
"bevisens" antal.
Nordström anträffar i hs. C v. 311 br åla och finner för
Br. Besw. en övergång vr > br styrkt. Men de övriga liss.
ha vråla, och intet skäl anges, varför C här skulle ha dt t
ursprungliga. Först borde då ha visats, att C står så nära
originalet, att vi måste ge dess skrivarter företrädet framför de
andra hss. Detta har Nordström ej gjort — visserligen
säger han Spr. o. St. sid. 48, att han i sin avhandling antytt,
att G synes stå originalet närmare än övriga hss. Men detta
rör, efter vad jag kan finna, antalet verser, således ej en
rent språklig fråga, och gäller f. ö. på samma punkt även
hs. E. Vi äro därför ej berättigade att anse bràla *om den
ursprungliga formen — hade däremot exemplet använts för
att visa egenheter i C:s språk, hade’det varit på sin plats.
Men nu gällde det originalet, som legat till grund för C
liksom för övriga hss.
Nordström vill vidare påstå, att de för sörmländskan
karaktäristiska imperativerna ståt (med långt å) och gå(c)k
återfinnas i Br. Besw. Han anför gak (v. 429) men omtalar ej
1 Det enda ord som gör svårigheter är v. 352, ERIJNNIS, som
torde vara sv&rt att bedöma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
