Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPS BESWÄRS IHOGKOMMELSE ÄN EN GÅNG
243
att ACE ha gack, han belägger stat (v. 378) (i B stavat
staat) men förtiger att E har statt. Hur man då kan påstå
att g ok (resp. gack) och stat (resp. statt, staat) motsvarar ett
originalets uttal ståt och gå(c)k är oförklarligt.
Han finner vidare, att skrivningarna med g + j
överensstämma med södertörnskt språkbruk och ansätter drm för Br.
Besw. Även om exemplen som dialektala belägg vore
beviskraftiga, skulle man känna sig tveksam inför deras styrka.
Nordström anför läggies (v. 80), men omtalar ej att N B C ha
lägges, E läggz och att A är ensam om läggies. Varför har
då just denna senaste form stått i originalet? Och vid
exemplen på ng + i, k -f i finnas även varianter utan i. Varför
i ena fallet dra fram en isolerad form, som strider mot de
övriga, men i andra låta majoriteten fälla utslaget? När
jag från annan synpunkt kritiserat dessa exempel med
j-in-skott, svarar Nordström, att han väl vetat det vanliga häri
i 1600-talets språk, men uatt han ej ansett sig böra underlåta
att nämna de nästan konsekvent genomförda skrivningarna
med (n)g + i och k + ia. (Spr. o. St. sid. 60). Med denna
konsekvens "förhåller det sig i verkligheten så" att tvenne
hss., C och E, ha övervägande j-lösa former och att i de andra
ett stort antal sakna j (i). Och eftersom Nordström själv
medger, att en sydsvensk som Spegel ofta har former som
kyrka, röka, begge etc. (Spr. o. St. sid. 50), hade det väl
varit på sin plats, att han sökt förklara, varför den enligt
hans åsikt genuint uppsvenske författaren till Br. Besw. haft
så många exempel utan i (j).
Låt vidare vara att C:s runstige (v. 264) och pogaler
(v. 159) representera ett verkligt uttal med g för k (för
runstige är detta synnerligen tvivelaktigt), så visar detta blott att
hs. C haft det uttalet. Vi kunna omöjligen med någon grad
av säkerhet påstå, att så stått i originalet.
Exemplen skulle kunna mångfaldigas, men det anförda
torde vara nog för att visa arbetsmetoden i dess detaljer.
Genom att på detta sätt negligera varianter, som strida mot
det som skall bevisas och utan att undersöka de anförda
be-1 äggens fakticitet. för grundtexten hopar så Nordström
dialektala belägg ur Br. Besw:s handskrifter och drar ur detta
osäkra material den slutsatsen, att språket avgjort
koncentrerar sig till norra och östra delarna av Sörmland, snarast
Södertörn (Samlaren sid. 130). Han plockar fram ur
varianternas virrvarr det som synes gagna teorin, men förbiser kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
