Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Kl NAR SMEDBERG
svenska ord fitmas hos götiska författare, att E hs. har flera
svenska former, liksom att de äro övervägande i Br. Besw.
Naturligtvis äro de det — dikten är ej skriven av "en bonde
på bondmål", det har jag aldrig sagt eller trott. Man kan
tvärtom fråga sig, om inte Nordström haft denna uppfattning
ty så "upprörande" dialektismer som hör a t (för örat), till
fijllest etc. visa väl bra mycket mera litterär obildning och
"bondmål" än de exempel undertecknad anfört och som
återfinnas i andra litterära alster från samma tid. Grundstommen
i Br. Besw. bör alltså vara huvudsakligast sveamål, men slår
en frappant och Ovedersäglig götaform igenom då och då,
betyder denna betydligt mer än mängden av sveaformer.
Vad som här sagts om sveamål åsyftar blott de allmänna
huvuddrag i sveamålen, som gälla inom hela området till
skillnad från götamål. Speciella företeelser som
delabialise-ring, diftongering o. d., vilka tillhöra vissa uppsvenska
dialekter, få ej inbegripas i dessa allmänna drag. Träffa vi
sådana företeelser utgöra de ett starkare skäl att förlägga
dikten till sveamålstrakt, ja i vissa fall till bestämt dialektområde.
Hur skall man då lokalisera dialektismerna? Det torde
vara säkrast att utgå från det moderna dialektmaterialet, som
är långt mera bearbetat än 1600-talets språk. Ty om dettas
dialektismer, deras utbredning och allmänhet veta vi ännu litet.
Innan vi fått flera grundliga undersökningar om olika
1600-tals författares språk torde det vara bäst att med varsamhet
uppta belägg från dessa för dialektal begränsning. En
författare kan ju vara född på ett håll, uppväxt och uppfostrad
på ett annat och sedan ytterligare varit utsatt för andra
dialekters inflytande — och hans språk kan därför bli en
blandning av ganska olika språkformer1. Det torde däremot
ej vara en så synnerligen stor felkälla, om man antar, att vad
som nu gäller de stora dialektgrupperna i huvudsak gällde
även på 1600-talet. Gränserna för den ena eller andra
företeelsen kunna ha förskjutits, men i det stora hela rådde nog
i äldre litterär tid samma stora dialektindelning som nu. (Jfr
B. Hesselman: De korta vokalerna etc. sid. 3 och N. Beckman:
Studier i outgivna handskrifter sid. 27 ff.).
1 Uppgiften om Isak Börks nationalitet är hämtad från
Karlssons edition av Darius. Utgivaren upplyser där sid. xxtx att den
I. Börk han söker troligtvis är den Isaeus Biörck, OG, som finnes
upptagen i Uppsala studentmatrikel och i Östgöta Nations matrikel.
(Jfr även K. P. Odén, Östgötars Minne). Jag har ej vidare forskat
i saken och denna torde f. ö. ej vara till fyllest utredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
