- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjuttonde årgången. 1917 /
251

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRÖLLOPS BESWÄRS IHOGKOMMELSE ÄN EN GÅNG 251

Efter dessa principiella anmärkningar återgå vi till Br.
Besw. Vi anteckna som med stor sannolikhet tillhörande
originalet följande former:

1. Participia på -en: bunden, framkommen, sprungen,
drucken, kommen, benägen (Nordström Spr. o. St. sid. 54).

2. Svaga mask. på -e backen {baken) (v. 54), granne
(v. 266).

3. Neutra på -et konsekvent. (Omkr. 30 ex. Enda
undantag E kiöke v. 148 om vilket se nedan).

4. Intet exempel på lång vokal före m i ord som hem.
Med dubbelt m exempelvis glömma (287), skiärhes (315),
berömma (458), berömmelsze (466 B berömmelse), hemma (367),
strömmar (194). Enstaviga ord ha i regeln ej
dubbelskrivning av konsonanten. Vi veta därför ej vilket uttal som
representeras av former som tom (338), from ex. 364 och fi ers t..
hem 370, 395, beröm 464. Men vi observera att vokalen aldrig
dubbelskri ves.

5. Former utan i (j) elgar (24), strängarna (40), sökes
(245), föröka (330).

6. Konsekvent straxt 107, 157, 174, 358.

Till dessa mera anmärkningsvärda former kunna så
läggas säkra exempel på vanligt skriftspråk ex. skänkia (79),
hind (24) m. m.

Vi komma så till de former, som äro olika i de 5 hss.
Först möta de fall, där den ena hs.-gruppen samfällt står mot
den andra gruppens enstämmiga skrivningar. Om då den ena
gruppens skrivning finner stöd i vad som förut funnits med
stor sannolikhet tillhöra originalet, torde man kunna ge
företrädet åt denna grupp. Men i de allra flesta fall är detta
omöjligt. Vi kunna ej avgöra, vilket som är det ursprungliga
i v. 67 nog eller mång, v. 140 annat eller gammalt m. fi. ex.
(se Samlaren, sid. 183). Däremot kan AN i v. 411 ha den
ursprungliga formen i make, som finner stöd i alla hss:s
backen, granne (ocsh andra isolerade exempel på -e, jfr nedan).
Därjämte föreligger intet skäl att avskilja de övertaliga
verserna i B. E och C. (Jfr Nordström, Samlaren sid. 182.)

Därnäst komma de fall, där hss. fördela sig i flera olika
skrivningar. Här blir svårigheten att avgöra den ena eller
andra formens företräde för originalets vidkommande större.
Över huvud torde det vara säkrast att med största
försiktighet uppta ett isolerat exempel som härrörande från
grundtexten. Möjligheten för att blott en hs. skall ha kunnat be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1917/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free