Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
KINAK 8MRDBKRG
vara en genuin form finnes — men om den låter naturligast
förklara sig av de språkliga och graf ologiska egenheter, som
utmärka just den hs., den tillhör, ha vi ingen vägande
anledning att hänföra den till en långt tillbaka liggande
grundtext, försåvitt den ej finner stöd på andra säkrare håll.
Så böra, enligt min mening, bl. a. följande former
avskiljas såsom tillhörande vissa hss. men ej säkra för originalet.
tärfwes 267 (Nordström tärfwas), komma 192, wär 266,
gär 228, 354. när 437, tår 371 i A.
frägar 229, gängaren 90, fär 441, gär 228, 229, fldttade 162.
berömmelse 466 i B.
älstra 26, stånd 66, foljern 114, fordrifwa 321, fiottiska
150, sädiska 195, runstige 264, hyen 278, guggande 302, bråtar
311, long 360, war för 372, hör at 412, pogaler 159, titzlor(na)
445, 446 i C.
kåll 292. kållskàl 168, löffta 255, noch 181, kiufwarna
247, bustren 234 (Nordström buster), si 289, kiöke 148 i E.
beprijdd 91, fyllest 181, tunglijnt 211, förlåte 234, talrika
397, löndomb 39, tor 371, for 416, förakta 457, brölloppet
137 i N.
Dessa och flera isolerade former böra sedan förklaras
inom respektive hss. — antingen såsom överensstämmande
med det språkbruk, som synes tillhöra just den hs., eller såsom
rena felskrivningar förklarliga inom samma hs.1 För
originalets räkning är det säkrast att ej räkna med dem.
Men det finnes andra formor, som visserligen blott
förekomma i en eller möjligen tvenne hss., men som finna stöd
på andra håll och därför snarare se ut som rester av ett
ursprungligt förhållande. Nordström har möjligen haft denna
tanke, då han anfört spridda exempel som bevis för sin
dialektteori. Men han skulle då anfört säkra belägg och visat
att de stödja varandra. Man kan nämligen ej med rätt påstå,
att exempelvis ord med o för vanligt ö i fordrifwa (C) och for
(N) o. d. äro säkra skrivningar att bygga en dialektal regel på.
De kunna mycket väl vara rena felskrivningar och som sådana
1 Så har ex. hs. N med stor förkärlek ändelsen -ar i pres. i ml.
mot övriga hss. -er.
vv. 167, 337, 449 gångar (ö. hss. gånger), 392 ståndar (ö. hss.
stånder), begynnar 317 (ö. hss. begynner) men då den liksom de övriga
har gånger 36, 260 (C händer) torde det väl vara troligast, att
originalet haft gånger, stånder, begynner.
(Jfr även föröökar 365 NAB men CE för öker, där jag är böjd
att ge företrädet åt CE.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
