- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Adertonde årgången. 1918 /
5

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OBJEKT-SUBJEKTETS PLATS I ACKUSATIV MKI.» INFINITIV 5

uppbära, och ett personligt eller annat prosodiskt likbeskaffat
pronomen kan därför icke flyttas bakom sitt predikat. Ett
undantag fr&n denna regel torde det tämligen stelnade låta
undfalla sig utgöra. Jag har visserligen icke i tryck funnit
något exempel som: han lät undfalla sig det (det obetonat),
och har icke heller ur talat språk annoterat något, men ett
sådant bruk förefaller mig möjligt, vilket i så fall beror på
att hela uttrycket låta undfalla sig av nusvensk språkkänsla
närmast förnimmes som ett transitivt verb (jämför franskans
faire mourir, laisser tomber o. dyl.) Fullständigt genomlöpt
är utvecklingen till transitivt verbaluttryck av morfemen låta
bli, låta vara, t. ex. låt bli (vara) mig, vill du låta bli (vara)
det där, han lät inte bli (vara) att skratta\ och likaså av
den imperativiska sjömanstermen låt gå ankaretf låt gå trossen
o. dyl.2

Morfemen låta bli (vara), låt gå äro närmast hemmahöriga,
i talat språk, och även låta undfalla sig är icke talspråket,
i varje fall icke det bildade talspråket, främmande. I övriga
fall av framförställd infinitiv sammanhängde, som vi sett,
ordföljden i allmänhet med objekt-subjektets tyngd. Subjekt
av sådan beskaffenhet höra emellertid framför allt hemma i
skriftspråket, och därmed är också inversionens huvudsakliga
nuvarande rikssvenska förekomst angiven. Förekommer den,
utom vid de omnämnda låta undfalla sig, låta bli, låt gå, i tal,
så torde det vara så gott som uteslutande i tal i inskränkt
mening, d. v. s. förberedd eller i varje fall i högre grad
reflekterad muntlig framställning.

I fornsvenskan och äldre nysvenskan var, som vi skola
finna, omvänd ordföljd i konstruktionen ackusativ med infinitiv

1 Jag är icke sftker på, hur pass utbrett bruket av låta vara fir

i riksspråket. I skriftspråket synes det vara mycket ovanligt. I
åtskilliga sydsvenska dialekter är det (låta va, vao) vanligare än låta bli.

* I sjömansspråket i södra Kalmar län uttalat och väl oftast
även uppfattat som lägg å = lägg av.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1918/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free