Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBJEKT-SUBJEKTETS PLATS I ACKUSATIV MKI.» INFINITIV 13
Imposturarum. Båda äro av den art, att det är nödvändigt att se
dem i deras sammanhang: Förty thenne Danske Scribenten
ingalunda skämmes i sine Smädebook, förebrå Sivenske och Göther
wara med inga booklighe konster och frije lärdomar begåffuadey
såsom och medh inga tucht til dygd och sedigheet öffuadhe,
vtan wara them aff ijdel haat, affuund och ilwillia vpblåste
2.9. — vthi hwilket tu tilkenna giffuer, tigh sielffuan haffua
sådane lögne Skriffter i Konung Christierns then tyrannens
Cancellij sammansanckat, och nu betyger tu twärt emoot, them
hafua tig aff Konung Hansses Secreterare bekommit 8.7. —
Det tredje nysvenska belägget är ur Johan Ekeblads brev:
Ty grefve Totten har anmodat mig därom, efter han har hört
berömmas dem af många 359.16.
På nusvensk språkkänsla göra dessa exempel ett mycket
främmande intryck, och deras synnerligen begränsade antal
gentemot det eljes i texterna genomgående bruket, att
personligt pronomen som objekt-subjekt ställes framför infinitiven
kommer dem att framstå som tämligen abnorma företeelser
även från synpunkten av fornsvenskt och äldre nysvenskt
språkbruk. Emellertid är att märka, att i intet av de fall,
där jag varit i tillfälle att jämföra översättning med latinskt
original, har svenskan lånat sin inverterade ackusativ med
infinitiv av latinet, vilket ursprung ju eljes kunnat tänkas
vara möjligt Vidare att Bonaventura-översättningens han
saa gangan genom sin beskaffenhet och Ekeblads-brevets han
1 Hur det förhåller sig ined belägget ur Medeltidspostillor, har
jag icke varit i tillfälle att undersöka. Belägget ur Bonaventura
står i ett av den svenska bearbetarens många tillägg till grundtexten.
Det ur Bildstenianus återger mycket fritt sitt original, där
motsvarande ställe lyder: Cui apostoli, Non diximrxs tibi expecta amtm mensa»
sed unum diem. Och även språkproven ur Messenius-översättningen,
så osvenskt de låta, äro mycket litet verbalt trogna sin grundtext.
Det förra stället lyder: Quippe Sueones Gothosq;, nullà liberali doctrinà
excultos, nullà disciplinà ad virtntem & modestiam assuefactos, iræ,
mjW-dice ac livoris plenos vi grassari . . . nequaquam in illo codice Danus
erubuit. Det andra belägget utgör en än friare översättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
