Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBJEKT-SUBJEKTETS PLATS I ACKUSATIV MKI.» INFINITIV 17
honom wara een stoor Fisk skänckt Thil Vlspegel K iij 14.
fick see ther inne liggia ett Lijk bepryd etc. Apollonii Kon.
aff Tyro Hist. C iiij 10. när E. H. Ex. for höra läsas den samma
skriften iagh ihopsätter til Valet Olof Rudbecks 206.9. hörde han
ropas sitt nampn Urban Hiärne, Celadon och Stratonice 43.2 8.
Huru dätt mig hugnar att höra min Engell i papas hus
vederfaras så mycken nåd Magnus Stenbock och Eva Oxenstierna,
En brefväxling I 198.3 0. 4 åhr, som han intet wille höra
nämnas något nytt gifte Runnius, Om den durchleuchtiga
Genu-esiskan 5.2 3. Hon hörde nämnas Riddaren af *** Ibidem
€1.1. Befalte så dijtbäras en skåhl Columbus Mål-Roo 279. i o.
sadhe sig vähl behaga mitt taal Ibidem 260.3.
Detta är allt. S&som synes, har jag hos Olaus Petri —
i hela krönikan och fem teologiska skrifter — icke funnit något
exempel och lika litet hos Peder Swart, Per Brahe, Girs,
Clement Rensel, Johan Hand, Gyllenhielm, Agneta Horn och
andra av mig genomgångna krönikor och antecknare, icke
heller något i Sv. Riksrådets protokoll, i läkareböcker och
naturhistoriska skrifter. Av de anförda inversionerna äro
dessutom ett par (de ur Rudbecks brev och Apollonii Kon.
aff Tyro Hist.) motiverade genom objekt-subjektets omfång och
ett par andra (de ur den Stenbock-Oxenstiernska brevväxlingen
och ur Runnii Genuesiskan) lätt förklarliga genom
likbety-dande och nära till hands liggande infinitiv er (vederfaras
-röna el. dyl., nämnas = talas om el. dyl.), vid vilka den
följande glosan icke skulle vara objekt-subjekt. Antalet av
äldre nysvenska inversioner av den för nusvenskan
främmande typ vi funnit s& talrikt företrädd i medeltidstexterna
reduceras härigenom än ytterligare.
Inför detta förhållande: den relativa vanligheten av
ordföljdstypen usåg ligga hostian44, ahörde sjungas något
uppbyggligta, usade vara liten mödanli i det medeltida
skriftspråket och dess sällsynthet i 15- och 1600-talets ligger det nära
till hands att i inversionen se framför allt ett latinskt lån.
så mycket mer som den åtminstone i många fall redan i och
Språk och Stil. XVIII. 2 .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
