Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
HJALMAR ALV I NO
detta varningsord hos Wallenius kunde man visserligen
knappast ha rätt att draga n&gra slutsatser, då ju det felf för
vilket han varnar, kunde tänkas vara en konstruktion 1 utan
motsvarighet i verkligheten. Men då det nu förhåller sig så,
att den transposition, som han i sin regel utdömer, i
landsmål är en livskraftig ordföljdstyp än i dag, så finns det icke
längre någon anledning att betvivla, att den på 1600-talet kan
ha florerat även i sådant språk, som nännast motsvarade
nusvenskans riksspråk. Den dialekt, där jag funnit inversion
av här omhandlade slag belagd, är älvdalsmålet *, där den
rikssvenska ordningen alåt Margit se" motsvaras av "låt se
Margit", Mhon skulle låta någon se det" av "hon skulle låta
se någon (dat.) det, "varför skall du låta hunden slicka
skeden" av "varför skall du låta slicka hunden skeden",
"getterna låta småpojkarna leda sig" av "getterna låta leda sig
småpojkarna". Och vid intransitiv infinitiv: "låt mig vila
litet" av "låt vila mig litet", "du skall låta pojkarna göra,
som de vilja" av "du skall låta göra pojkarna, som de vilja".
Den framförställda transitiva infinitiven hör alltså först
och främst hemma i talspråket, och på samma sätt förhåller
det sig tydligen också med det efterställda obetonade
personliga pronominet, vilket, som vi sett, i nusvenskan utom vid
låta bli och möjligen låta undfalla sig är såväl talet som
skriften främmande, men vilket däremot i medeltida och äldre
nysvenskt skriftspråk rätt ofta uppträder vid sidan av det
normala framförställda. Att morfemet låta + infinitiv +
obetonat pronomen tillhörde talspråket, framgår redan så tydligt
som möjligt av de skriftspråkliga beläggens beskaffenhet —
se nedan — och till yttermera visso finna vi även angående
1 Man jftmföre den närmast följande regeln: "Skal man icke
förskrifva sigh in casibus. E. gr. gif iagh thet pro gif mig theta%
vilket sprftkfel svårligen kan vara annat ftn konstruerat.
* Se Levander, Älvdalsmålet i Dalarna § 210, sid. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
