Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6
ALFHILD TAMM
åsikten hör man icke så sällan framställas — att r-felen hos
de högadliga kunde bero på urartning och alltså vore att
betrakta som ett s. k. degenerationstecken. De "gubbar" i Strix
o. s. v., som åtfölja ovan åsyftade historier, äro ju vanligen
utpräglade degenerationstyper. Faktiskt är, att det slappa
tungspets-r-et liksom allehanda andra uttalsfel är mycket
vanligt hos sinnesslöa och hos dem säkerligen i de flesta fall
står i samband med en på den allmänna degenerationen
beroende o vighet i tungan, nedsättning av uppmärksamheten
eller missbildning av talorganen. Bland allmänheten är den
uppfattningen ganska spridd, att s. k. gamla släkter, särskilt
adels- och furstesläkter, till följd av att de varit med i så
många släktled, i det stora hela skulle vara mera urartade
än yngre.
Selma Lagerlöf anför i Gösta Berlings saga en sådan
uppfattning beträffande den dumme greve Dohna. De
brukade säga om honom, berättar hon, att det huvud,
som satt på hans tunna hals, gått i arv inom
släkt-ten i ett par hundra år. Det var därför hjärnan var
så utnött hos den sista arvingen. Om denna
uppfattning överensstämmer med verkligheten, är en fråga, som torde
äga ett visst intresse att skärskåda i detta sammanhang.
Den grundligaste kännaren av adelssläkterna ur den synpunkt
som här är frågan om, torde vara professor P. Fahlbeck,
och jag hänvisar därför till hans bok "Sveriges Adel", ett
arbete, som förtjänar att vara mera känt än det är, icke
blott av dem det närmast rör utan av alla för ärftlighets- och
befolkningsproblem intresserade. Vid sina försök att förklara
utdöendet av så många bland adelns ätter, diskuterar han
just degenerationsproblemet. Han tycker sig verkligen finna
en form av degeneration i många fall, dvs. en reproduktionens
degeneration, ett försvagande av fortplantningens kraft. Samma
förhållande råder inom många tusen andra ätter inom den
bildade klassen, vilka av samma anledning dö ut. Däremot
anser Fahlbeck, att inga bevis förebragta för antagandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
