Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TU HK ANDERSSON
(Få alla punkter ha icke samlingarna anlitats. Där det skett,
torde det framgå av sammanhanget).
Till att böija med försöker jag närmare belysa en liten
samling ord i lektor Hyléns danismförteckning.
Bestyrelae, i bet. styrelse av ständig art, som användes
rätt flitigt av S.-B., avfärdas något knappt av Hylén. Det
kan framhållas, att Dalin, som anför ordet ss. nytt, icke tycks
känna det i annan betydelse än styrelse av tillfällig art.
SAOB har ett par belägg från 60-talet i samma användning
som S.-B. Redan i Winterbladet 1853, 171 anföres och stämplas
ordet som danism.
Betydningsfull. Hylén anser det föga sannolikt, att denna
form är att tillskriva danskt inflytande. Visserligen är den
inte sällsynt i det samtida språket, men S.-B. betecknar den
själv (i Nord. Tidskr. för Ekonomi, Litteratur o. Politik) som
specifikt dansk i motsats till sv. betydelsefull.
Främmad (= främmande). "Huruvida O. O. (Orvar Odd)
varit påverkad av det da. fremmed kan vara tvivelaktigt"
skriver Hylén s. 14, där det även påpekas, att formen upptas
av Söderwall och Spegel och än i dag lever i södra Sverige.
1 litteraturspråket torde den emellertid vara mycket sällsynt i
nyare tid. Och för påverkning från folkspråket var nog S.-B.
tämligen oemottaglig. E. Ljunggren (a. a. s. 335) påpekar att
främmad är tämligen vanligt hos Ling, Atterbom, Palmblad,
Sturzen-Becker, C. A. Hagberg, samtliga författare, som
mottagit rätt starka intryck från Danmark. Från äldre litteratur
har jag antecknat följande belägg: apå främmad Strand"
i ett av Hesselman anf. bel. från Dalstiernas Kunga-Skald,
S. o. S. VII, 208, en främmad minister" i en övers, av Rahbeks
Fritalaren 47 (1797), "främmadt namn" i en övers, av samme
författares Den Förtrolige 10 (anfört ss. ’vårdslöshet’ i övers,
i Journal för Svensk Litteratur 1797, 141).
Förbluffelse "tyckes ej vara insmält i det svenska
ordförrådet på Sturzen-Beckers tid", säger Hylén. I OBSL
hittade jag 2 bel. från S.-B. och därefter först 1 fr. Munthe,
Napoli 69 (1875). S.-B. använde det redan i Öresundsp. 1846, 16.
Förnöjlig (= förnöjsam, förnöjd) d. fornøjelig "är för
vanligt i svenskt språk (Lind 1749, Dalin 1850) för att vara en
danism hos O. O." skriver Hylén s. 16. Har icke förf. haft
andra källor än de anförda, så är detta ett djärvt påstående.
Lind upptar ju som bekant en hel del ord, som även på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
