- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Adertonde årgången. 1918 /
81

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA. OHD OM 8. K. FRISTÅENDE SATSFÖRKORTNINGAR 81

mouillé de salive" o. s. v. Man behöver icke läsa många sidor
hos den store verklighetstecknaren för att finna, vilket flitigt
bruk han vid sina skildringar gör av dessa satsförkortningar.

Men låtom oss återvända till Per Hallström. I den
nyss nämnda novellen Lejonet förekommer en scen av stor
och gripande verkan, nämligen skildringen av lejonets död.
Som det är ett utmärkt prov på en genomförd teckning,
citerar jag det fullständigt. "Nu låg det icke längre som
vanligt med tassarna framme, huvudet högt och en stolt,
fast, liksom i metall gjuten ro i hela gestalten. På sidan
låg det kastat, lemmarna liksom halft upplösta och flutna in
i marken, bröstet hävande sig så, att revbenen tycktes knaka
och brytas av, ögonen slutna, utom då hostans skakning helt
mekaniskt drog undan locken. Då såg man ej längre något
uttryck i dem, glanslösa, grumliga och fuktade tycktes de
bara vänta på att brista och smutsas av flugor och jord" s. 62.
Vi se, hur författaren med fulländad konst ciselerar ut det
ena draget efter det andra, till dess bilden av det döende
lejonet framträder för oss med en underbar åskådlighet. Till
detta ställe hos Per Hallström vill jag anföra en parallell
från en författare, som i fråga om tid, nationalitet, språk,
kultur och konstnärlig förmåga är så långt skild från den
svenske författaren, som det gärna är möjligt. Stället, som
likaledes är en skildring av ett döende djur, förekommer i
den sen- och vulgärlatinska veterinärboken Mulomedicina
Chironis (Oder p. 45) och lyder på följande sätt: "fixus
im-mobilis tristis stat deiecto capite, labiis demissis, oculis adopertis
vel tensis, auribus immobilibus, naribus spiritum crebre ducit,
et ilia introrsus subducit, totus gravoto corpore stans in
ob-liquo, nec caput suum portare potest. huic lingua, labia, palatum
livet, et os putet et testibus deiectis erit, anhelans et suspirans
graviter, genua subagitat, vena posterius1 cubitum sinistri la-

1 Handskrifterna hava här posterini. Jag upptager emellertid
Ahlquists konjektur. Adverbet är här använt som preposition. Se
Ahlquist, Studien z. Mulomedicina Chironis s. 112.

Språk och Stü. XVIII. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1918/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free