Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAfiKA METU1SKA FltÅCiOlt
liåller man sig till fall, där detta sker verkligt kongruent,
så Kr det så, att den efter bestämda regler antager den
ena eller andra funktionen. En stavelseföljd av formen 32
fangerar genomgående alldeles felfritt som ekvivalent till en
stavelseföjd av formen 31 eller 30. Men en stavelseföljd av
formen 3020 fangerar lika genomgående och lika felfritt som
ekvivalent till följden 3030. Då man således, såsom Risberg
gör, under en och samma kategori sammanför stozr sa*k med
upp*täck*t, så begår man en godtycklighet. Det är alldeles
obevisat, att dessa böra anses som regel ekvivalenta. Redan
med erkännandet av "halvlånga" stavelser är det klassiska
systemet brutet.
Konsekvent men knappast praktisk är Risbergs metod
att låta sina termer beteckna följder, som icke i versen
utgöra takter utan taktkombinationer. Han säger t. ex. s.
179, att i en viss vers två trokéer kunna ersättas av en
pa-linibackier, alltså —1 ^ —1 ersättas av —På samma
ställe talas om tvåtaktig spondé, tvåtaktig kretiker o. d.
Men vad gagn som skall vinnas med att kalla en följd som
— ^ —1 för kretiker i stället för enstavig takt + jamb eller
troké + onstavig takt, det förstår jag icke*. Nyttan ligger
icke inom metriken; att det föreligger någon nytta inom
prosodien, kan jag icke förstå. Jag anser mig sålunda böra
vidhålla det system, jag använt, att låta versfotsnamnen
beteckna • verstakter och att för versfyllnaden använda andra
beteckningar, därvid jag är oförhindrad att efter vårt språks
behov och oberoendo av det förråd termer, som den klassiska
metriken och prosodien skänker oss i arv, indela stavelserna
i ännu flere grader, än Risberg gjort.
* Hur Bisbergs "prosafötter" förhålla sig till Noreens
"språktakter14, lämnar jag åt honom att utreda. Jag vill blott fastslå, att
de gamla versfotsnamnen nu i litteraturen uppträda med tre
uppgifter, de beteckna hos Noreen språktakter, hos Risberg prosafötter,
hos mig och andra versfötter, verstakter. När därtill jamben kan
vara fallande, daktylen tvåtaktig, så blir terminologien ganska svår
att hålla reda på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
