Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
XAT. BECKMAN
åt vänster eller slagen åt höger att gälla som stark taktdel.
Men om klockan haltar, så kan man knappast undgå att som
stark taktdel uppfatta det slag, som följes av den längre
pausen. Exemplet som är honom meddelat av annan person,
förefaller ju rätt övertygande för kvantiteringsteorien. Men
det tål icke en närmare analys.
Att en klocka haltar, beror på att den hänger snett,
så att den verkliga lodlinien icke stämmer med klockans
lodlinie. Låt oss antaga, att pendeln, då uret står, hänger
ned till vänster om lodlinien. Vad följer, om vi sätta uret
i gång? Jo två ting. Dels det av Risberg påpekade, att
ankaret, då pendeln svänger åt vänster, kommer för tidigt i
kontakt med steghjulet, så att pausen efter detta slag blir
förlängd. Men det händer en sak till. Då kontakten i detta
läge inträffar, har pendeln ännu en del levande kraft, den
"vill" ännu längre åt det hållet. Följden är, att stöten och
dess akustiska effekt blir starkare. Vi uppfatta detta slag
som stark taktdel förnämligast därför, att det — är stark
taktdel.
IV.
S. 106 kommer Risberg in på frågan om svenska
spon-déer. Jag liar redan ovan angivit de skäl, som föranleda, att
i mitt terminologiska system spondéen icke kan få någon plats,
då en takt med två som metriska höjningar fungerande
stavelser icke existerar. Att två prosodiskt lika starka
stavelser kunna stå bredvid varandra nekas naturligtvis därmed
icke. Men efter mitt sätt att bruka termerna måste de
betecknas efter sin funktion. De kunna vara jamben 33’ eller
trokén 3 3, och de kunna tillhöra olika takter. Om
olHrap-ligheten att härmed sammanfatta de fullkongruenta jambema
23’ och de likaledes fullkongruenta trokéerna 3’2 har jag
talat. Det ginge väl an, om saken hade blott teoretisk
betydelse, men spondébegreppet har skuld i rent vidunderliga
verser sådana som Runebergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
