Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA MKTRIfcKA FRÅGOR
111
V.
De punkter, där Risberg och jag i huvudsak äro ense,
äro icke uttömda. Ännu en återstår, och en mycket viktig.
S. 173 ff. bohandlar Risberg fyrstaviga takter, åter ett bevis
på lians ärliga strävan att frigöra sig från den klassiska
metrikens för svenskan i många fall främmande principer.
Meningsskiljaktigheterna äro få, men en enda av dem är
viktig. Risberg klandrar, att jag icke skilj t de fall, då rent
enstaka en fyrstavig takt dyker upp bland en hop tretaktiga
från sådana med genomförd, aren", fyrstavig takt. Jag tror mig
ha haft goda skäl för min ståndpunkt. Som bekant har vårt
språk en mycket utpräglad tendens att i en följd av
svag-toniga stavelser insätta ett rytmiskt bitryck på varannan eller
var tredje, och som bekant tåla vi denna art av svaga
bi-tryck såsom metriskt stark taktdel just i liknande fall. Ett
försök att bygga en hel dikt av fyrstaviga takter skulle alltså,
därom är jag övertygad, resultera i att man finge en
dipo-disk rytm. Med all säkerhet föreligger en sådan i de av
Risberg framlagda exemplen.
tempo än den jambiska. Pä visst sätt liar han rätt. Anapesten ger,
då den har tillräcklig frekvens, hela versen en större taktlängd. Men
detta hindrar icke, att i dikter, där en enstaka anapest kommer
inblandad biand hundratals jamber, den stackars enslingen får foga
sig i den tidslängd, som står till buds. — Vad beträffar Han sitter
och hon står, så är det intet klander att kalla denna vers metriskt
dålig. Det är helt enkelt icke möjligt att inom här föreliggande
versforms tidsmått få in ett koncentrerat uttryck för dessa två satser
med motsatsbetoning på både subjekten och predikaten. Slutligen
vill jag mot Risberg bestämt hävda, att jag kan skandera absolut
taktfast
Hon vinkar och in bä’res
och att jag kan deklamera versen i pincipiell överensstämmelse med
denna skandering. Men detta förblir under alla förhållanden en
liop-kompromissad vers, medan jag allt jämt anser de i texten nämnda
verserna med stark stavelse i början för några av vår poesis
även metriskt sett bästa verser. Någon konstitutiv skillnad
mellan och in bäres resp. ßrbt bäres erkänner jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
