Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
N AT. BKCKMAN
Inga lilla, Inga lill, sjung visan för mig
har tv& för mig kända melodier. De ha båda samma
rytmi-sering:
Ing a lilla, Ing alill, sjung vi san för mi g
vilket, om man bortser fr&n ordet visan, ganska bra stämmer
med det naturliga prosauttalet, som jag uppfattar s&:
31 10 301, 0 31 0 3.
Alldeles liknande iakttagelser kunna knytas till
Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt zinn.
Jag behöver s&lunda andra bevis än de, som hittills
presterats, om jag skall kunna förmå mig att tro p& den
fyrstaviga takten som härskande beståndsdel i vers,
nämligen om man menar en fyrstavig takt, som icke låter sig
uppdela i två tvåstaviga delta k ter.
Att en hög frekvens av fyrstaviga takter ger en
bestämd prägel åt det rytmiska totalintrycket är härmed icke
förnekat.
VI.
Rörande de prosodiska företeelserna, lång och kort,
starktonig och svagtonig, är ännu en sak att bemärka, som
Risberg säkerligen icke tillmätt fullt så stor betydelse, som
saken förtjänar. Det har funnits en tid i vårt språks
historia, då "fallande jamba icke var en metrisk spekulation för
att rädda en bristfällig vers, då bönderna gingo och
uttalade sådana i vardagslag, i dot första stavelsen i tala var
kort, medan vokalen i den andra var lång, det hela hade
alltså formen —. Tiden är icke så otroligt avlägsen, det
är kanske inte så alldeles säkert, hur det var med Olaus Petris
språk i detta avseende, än ovissare är, hur det var med
hans gamla mors, men det är alldeles säkert, att det bland
de bönder som bakom plogen eller äijekroken stämde upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
