Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
N AT. BKCKMAN
i normalisorad form mycket vanlig i s&ngbar poesi, och den
kan stämmas i alla möjliga toner fr&n Raskens trall:
År attanhundratrettan% när ja en krigsman blev
till Ps. 33:
Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus.
Men någon utförlig teoretisk behandling har den inte fått.
Tegnér anser den sextaktig*, och så göra i våra dagar både
Ruben Berg** och Götlind***. Och sextaktig ser den ut,
om man går tillväga på vanligt sätt, från den antika metriken:
markerar stavelserna med — och ~ och negligerar pauserna,
som sakna hävdvunna tecken.
De gamle ville inte räkna med pausen såsom man ser
av namnet pentametor på en ostridigt sextaktig vers.
Men pausen är väsentlig för nibelungen versen liksom
för flera andra, och en riktig teori måste taga hänsyn till
den. Att man i enstaka fall kan taga miste, får väl icke
föranleda, att man gör till regel att analysera oriktigt.
Lämpligt material för en undersökning lämnar en annan
dikt i Fritiofs saga, Kung Bele och Torsten Vikingsson.
Första raden lyder:
Kung Bele stödd på svärdet i kungssal stod.
Denna analyseras av Tegnér själv † som femtaktig, den skulle
alltså vara indentisk med
Dodonas ekar susade fordomdags.
Och den kan så läsas. Den kan faktiskt läsas på två sätt.
Om man läser den med accelerando i partiet svärdet i,
så blir det fem takter. Läser man den åter med ritar-
* Anm. om Fritiofs saga. Jubelfestuppl. 6: 471.
Språk och Stil 1910, s. 244.
*** Meddelanden från nord. museet 6: 14 (Uppsala Univ:s
Ars-skrift 1912).
† A. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
