- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Adertonde årgången. 1918 /
127

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANVÄNDNINGEN AV PERSONLIGT OCH RELATIVT PRONOMEN 127

berg, Lillbo-Petter 20). Ett sådant påstående vore
meningslöst om en så stor konstnär och människa som han (Landquist,
Essayer 276). (Detta) är ohälsosamt för en (sådan) gallpatient
som jag (Tegnér, Saml. Skr. (nat.-uppl.) II, 424). Jag undrar
ofta över att denna lilla ungdomsblomma kan tåla sig med
att i timtal sällskapa med en (så) gammal människa som jag
(Wahlenberg, Ett hjärtas rop8 69). (Den djärva häftigheten
av mitt steg efter en så kort bekantskap kunde) hos en mindre
ädel kvinna än ni ha väckt en misstrogen tanke (Carlén, Ett
rykte 413). Men även här är språkbruket vacklande. Så
använder Em. Carlén objektiv: Vad makt skulle man eljest
hava med en sådan varelse som dig? (Ett rykte 405). Liksom
vid objektet föredrager man dock i sådana vändningar
nominativ. Och våra förf. älska även härvidlag denna kasus mer
än skäligt. Mig åtminstone förefaller obj. ligga närmare till
hands i meningar sådana som dessa: Det går an mellan så
goda vänner som vi (O. P. Sturtzenbecker, Tre
septemberdagar i Stockholm 120). Det går an för en ensam person som
jag (Nordström, Jobb.-fam. Gobsman2 84). Med en simpel
man som jag kan man tillåta sig vad som helst (Leffler, (Jr
Livet I3, 226). Tör en gammal människa som jag blir det
litet tröttsamt (Wahlenberg, Ett hjärtas rop2 79).

I allmänhet visar sig nominativen i de lägre stilarterna,
oftast i samtalsspråk och förtroligare brevstil. Men den är ej
heller någon främling i våra högsta stilarter, ty den återfinnes
både i akademiska vältalighetsalster och i poetiskt
högtidsspråk. Så utbrister t. ex. Tegnér i sitt minnestal uti svenska
akademien över J. G. Oxenstierna: Född utan all annan
rikedom än snillets, samlade han ej heller någon annan; och hans
liv förbittrades alltjämt av bekymmer, som borde vara
främmande, jag vill icke säga, för ett snille som han, men
åtminstone för en man på den plats i samhället, som han
innehade (Saml. Skr. (nat.-uppl.) II, 51). Och i Prinsessan av
Cypern låter Topelius hjälten deklamera: Finns för en man
som jag ett rum på Cyperns slätter? (Dram. Dikt. I, 342).

I anslutning till vad här sagts förtjänar påpekas, att utom
(förutom) i bet. undantagandes också antager konjunktional
karaktär. Våra grammatici och lexikografer se visserligen i
detta ord endast prepositionen. Men redan i deras anförda
språkprov visar sig rätt stor vacklan. Alla utom honom heter
det hos Heinrich (Sv, o. ty. handlex. 1841) och Dalin (1853).
Likaledes ingen utom mig hos Dalin (1853) och Schulthess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1918/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free