Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
J. K. HYLÉN
endast hålla oss till relativpronomen, så förekommer ett sådant
ej så sällan i olika funktion i tvenne satser, ehuru det är
utsatt bara i den ena. Hos Rosenstein är det utelämnat t. o. m.
i båda: Den levernesbeskrivning herr Nordin författat över
Nils Stiernschöld och lian nu berättade vara kort (1789), SAD
1786—1789, utg. av Schlick, 419. Relativpronomenet tänkes
visserligen på båda ställena stå i ackusativ men tjänstgör på
det första som objekt och på det senare som subjekt i en
ackusativ med inf. Ännu en likadan sammankoppling men
med pronomenet utsatt på det första stället uppvisar
Rosenstein i samma dagbok (s. 316): (Fel), som de medgåvo men
hoppades kunna förbättras (1788). I ett brev till Gustav El
(1789) låter samme Rosenstein relativpron. först uppträda i en
ack. med inf. men sedan utan att upprepas bli subjekt i
följande sats: (En historia), som konung Gustav I förbjöd att
tryckas och sedan aldrig blev det (SAD 536). Dylika
sammanställningar, som i hög grad tillfredsställde gustavianerna,
torde man med föga framgång leta efter i våra dagars
litteratur. Hos Henning Berger hittar man dock ett för övrigt
ej så oävet exempel, där relativpron. i en ackus. med inf.
sedermera utan att upprepas fungerar som en helt annan
satsdel i fortsättningen: Något, som man i barndomen visste
finnas men sedan förlorat troil på, tappat bort (Ysai’14 102). Men
sådana fall äro tydligen sällsynta.
Däremot finner man ej så sällan i både äldre och yngre
svenska ett relativpronomen, som är gemensamt för två satser
men i den första tjänstgör som subjekt och i den senare som
objekt. Ex.: Fred och rolighet, som nu mycket behöves och
alle rättsinnade åstunda, önska och av hjärtat begäre (Erik
Göransson Tegel 1617 i en smädeskrift mot Messenius enl.
Äldre sv. biogr. s. 67). Detta ädla par, som brinner med en
låga och himlen sammanfäst (Lucidor 1669, Saml. Dikter, utg.
av Sandwall, 128). En liten liten lapp, som en gång följde
ur Erlings taska med näsduken och jag upptog av golvet
(Dalin, Argus 1734, utg. av Hesselman-Lamm, 339). Vilken
sed ~ var då i många år bleven avlagd men Berch och ~
Giädda ~ den gången upptogo (C. R. Berch 1777 enl. Äldre
sv. biogr. 116). Vem är ~ den Rodrik, som ~ kan söta mor
så lycklig göra och mamma hemligt hos sig ser? (Lenngren
1788, Saml. Sk.9 158). (Den plan), som nu följes ocli jag
ärnar vidare utveckla och fullfölja (Järta 1815, Valda Skr.,
utg. av Forssell, I, lxxxii). (Han hade) visat honom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
