Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANVÄNDNINGEN AV PERSONLIGT OCH RELATIVT PRONOMEN 131
långt större tålamod än som tillhörde hans lynne eller han
bestod andra människor (Carlén, Arvingen, uppl. 1915, 14).
(Människor), som stå er i vägen eller ni anser fientliga
(Schwartz, Fåfängans barn, uppl. 1915, 176). Något, som han
icke var men sedan av bara högmod icke velat övergiva
(Stjernstedt 1894, Sven Vingedal2 95). Stilla i sitt bröst lian
tackade sitt öde för allt, som tindrat över natten men dagen
aldrig såg (Heidenstam 1915, Nya dikter 119).
Även med omkastad funktion, så att relativpron. först
står i objektsställning och sedan, utan att vara upprepat, i
subjektsställning, uppträder det hos våra förf. både från äldre
dagar och ända in i nutiden. Ex.: (Bäverhatt med) en brokot
fjäder, som han på huvu bär och ligger titt på strå (Lucidor
1669, Saml. D. 126). Hur mycket skönt förgöms, som ögat
fåfängt letar, som tanken råkar blott och hela själen retar?
(Creutz 1761, Vittra Skr., utg. av Hultin, 65). Den
tjänstefrihet, som jag icke sökt men ~ blivit mig förunnad (Abr.
Sahlstedt 1774 onl. Alvin, Sahlst. 18). (Han) tordes dristigare
tala med folk, som han tillförene icke sett eller voro av högt
stånd (C. R. Berch 1777 enl. Äldre sv. biogr. 113).
Livligheter, dem jag aldrig under upprörda känslor kunnat
återhålla och flere gånger blottställt mig för åtlöje (G. F.
Gyllenborg enl. Lamm, Ox. 92). (Löjtnant Lode), som jag längst
för detta utsett till chef ~ och därför nu uppehöll sig ~ i
nejden av Hälsingfors (Sprengtporten enl. Schück, Ur Spr.
papper 56). En stor historicus, som du känner och heter Fant
(Höijer 1811 enl. Frunck, Brev rör. N. S. H. 288). Ett stycke
vers av en anonym, som han utgav för sitt men finnes i Karl
Lindegrens skrifter (Palmblad 1811 enl. Frunck, Brev 305).
(En) liten figur, vilken jag betraktade som sked och därtill
rätt väl passade (Almquist 1838, Fria Fant. (Bergs uppl.) 158).
Affärer, som min mor icke kunnat sköta utan därför blivit
uppdragna åt en främmande person (Blanche 1847, Vålnaden,
uppl. 1913, II, 7). Tankar, som jag under åratal hållit undan
från mig själv och nästan hotade att kullkasta hela den
konstlade mur. . . (Geijerstam 1895, Med. huv.2 65). Bland dem
händer så mycket, som intet öga ser och intet öra hör och i ingen
människas hjärta skrivet är (Geijerstam 1897 i Molin, Åd. poesi"
5). Var det maningar från kärlekens ursprung, som
helgs-målsklockan bragt honom och gjort hans styva sinne vekt?
(M. Roos 1897, Från Norrsk. land2 67). Den färg. som Lokes
öga ej kan dricka men muntert kommer troll att spricka (Vet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
