Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
J. K. HYLÉN
terlund 1901, Stud. o. Dikt. 166). (Inhemska företeelser),
vilka man icke ~ liar frihet att välja ~ men själva presentera
sig och kräva (uppmärksamhet) (Landquist 1913, Essayer 373).
Hönslösa, Jordlösa, vilka jag ej kunnat finna som verkliga
namn men måhända förekomma (Hjelmqvist, N. o. B. 1914, 168).
Gestalter, som han sänt ut på erövring av verkligheten och
nu i hans dikt åskådliggöra sina erfarenheter (Landquist 1916,
Fröding 147).
C. A. Ljunggren, Stilarter och språkriktighetsregler s. 32,
utdömer kategoriskt ett sådant språkbruk, och man måste
också erkänna, att det rätt ofta kännes stötande, men å andra
sidan kan man knappast förneka, att sådana konstruktioner
understundom verka fullt okonstlade och nästan undgå ens
uppmärksamhet.
I min nyss åberopade uppsats anförde jag ett par
moderna exempel, som visade, hur relativpron. först gjorde tjänst
som subjekt men i den följande satsen ej upprepades, oaktat
det där styrdes av en preposition. Jag tillfogar här ett från
äldre dagar, funnet hos Erik Göransson Tegel 1617 (Äldre sv.
biogr. s. 73): Vilket är en hög och stor osannfärdig
beskyllning och Messenius icke borde bliva ostraffat före. Under
vissa förhållanden glida sådana inadvertenser nästan omärkligt
förbi, men under andra åter verka de rätt irriterande. Och
helt visst är det många, som alldeles fördöma dem.
Däremot torde det vara högst få, som verkligen bli
chockerade av följande sammanställning: Sångfågeln, som~beskärts
gnistan av naturens eld och vid döden återförenas med
modern naturen (Santesson, Saml. 1915, 203). För ett -yngre
släktled står helt säkert som redan i den första satsen som
subjekt och intager således ingen olika ställning i de båda
satserna.
Ej heller väcker det någon större anstöt, när relativpron.
i båda satserna står i objektsställning, även om det är
ackusativobjekt i den förra och dativobjekt i den senare eller
tvärtom. Ex.: En skönhet, som den förra världen hade
tillbed it på knä och givit offer som åt Venus och Diana (J. G.
Oxenstierna 1769, Dagb., utg. av Stjernström, 10). En plan,
den han väl flera gånger förkastade men likväl slutligen
nödgades lämna gehör (Carlén 1842, Lassman, uppl. 1914, 107).
Mine vederparter, dem han icke allenast gav varning om
sa-kerne utan rådförde, befordrade och emot mig uti allt ont
styrkte (Erik Göransson Tegel 1617 enl. Äldre sv. biogr. s. 55).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
