Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
J. K. HYLÉN
uppl. 1914, 131). En ung man, vid vilken kejsaren fästat
stora förhoppningar och därför med synnerlig välvilja omfattat
(Schwartz, Skuld o. oskuld, uppl. 1913, II, 7). Mer tillfälliga
ting, på vilka poeten ej fullt satt sin stämpel eller gjort till
lika goda konstverk som hans bästa (Vetterlund 1914,
Skissblad 296).
Träder ett relativt adverb i prepositionsuttryckets ställe,
upphjälpes ingalunda saken: Ett väl befästat slott, vartill
någre hittat på rätta tillgångarne inen oändel. flere omgivit
med irrvägar och villstigar (Leopold 1776, Saml. Skr., utg. av
Fredlund, II, 27). Även sådana fall, där ett relativt adverb
passar på första stället, där det står utsatt, men ej på det
andra, där det underförstås, verka avskräckande, t. ex.: En
punkt, dit de själva så gärna strävade och med så mycket
nöje dröjde (Carlén 1846, Ett år, uppl. 1914, 198).
Allra värst ställer det sig dock, när ett relativpronomen,
sådant det står utsatt, ej kan upprepas, där det underförstås.
Detta fall inträffar, om det som genitivattribut i den första
satsen antager formen vars och sedan utan att ändra gestalt
uppträder i nästa sats som subjekt eller ersätter ett
relativpronomen i objektiv eller ett relativt adverb. Ex.: Jag är
så fattig som min gamla röck, vars fickor ren i Florens gingo
sönder och sen stals bort i Rom en afton dock (Nicander
enl. Wirsén, Levnadsteckn. 252. I tredje uppl. av Nicanders
Saml. Arbeten I, 500 är sen ändrat till som). (Hans trogna
hund), vars kropp så många gånger varit hans huvudgärd om
natten och (om dagen) sprungit vid hans sida, trösterikt
viftande på svansen (Blanche, Renskrivaren, uppl. 1914, 78).
Prostinnan, i vars hus jag med min man ofta varit och av
mig ansågs som en värderad bekantskap (Carlén, Clary, uppl.
1915, 22). Något, vars styrka han kände men knappt hade
namn för, drog honom (till hemjorden) (Birger Sjödin 1911,
Starka hjärtan 311). Europas riddarhus, vars sköldemärken
falla nu i grus och barnen krypa in med svärd och bälte i
fädrens hjälmar för att leka hjälte (Tegnér 1832, Saml. Skr.
(nat.-uppl.) I, 295).
J. E. Hylén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
