Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTEN I BKÖLLOPPS BESWÄK8 1HOGKOMMELSZE 157
vartill min nya upplysning, att Rudhelius var västmanlänning
och fr&n Munktorp, tvungit min kritiker.
Denne gör nu det högst liberala antagandet, att jag
verkligen skulle haft rätt i min identifikation av R. och Br.
Besw:s författare. Jag skulle i så fall — menar han —
avara nödsakad att medge, att min (S:s) åsikt om Br. Besw:s
västligt sörmländska ursprung långt bättre träffat det riktiga
än hans egen teori" (d. v. s. att Br. Beswrs dialekt vore
nordsörmländsk). S. anför nämligen, efter Hesselman, att
språket i Munktorpstrakten "synes närma sig västlig
sörmländska", att där "träffas götiska drag*, att det synes
"tillhöra de mål, som bilda övergång mellan genuina sveamål och
götamål och skiljer sig därigenom starkt från utpräglat
uppsvenskt mål sådant som östlig sörmländska eller
Södertörnsspråk". Detta är nu gott och väl. Men lic. S. synes icke
ha lagt märke till, att han här invecklar sig i en motsägelse,
som han svårligen skall kunna lösa. Han vill nämligen
också göra gällande, att de dialektala drag, som föranlett
honom att karaktärisera R. som genuin uppsvensk (se ovan!),
även låta sig förena med västmanländskan och att han
således i sak kan triumfera. Eljest skulle ju det vanliga
lek-rn annaf örståndet vilja beteckna förmågan att samtidigt vara
"genuin uppsvensk" och tillhöra ett språkområde, som "skiljer
sig . . . starkt från utpräglat uppsvenskt mål" som en nog så
uppseendeväckande akrobatisk prestation.
S. borde i sitt eget intresse icke överlåtit åt den
eftertänksamme läsaren att draga slutsatserna av dessa förhållanden: att
då det är uppenbart, att Br. Besw:s språk lika väl kan vara
västmanländska, alltså Rudhelius’ dialekt, icke många ord
behöva spillas på S:s fullkomligt förfelade påstående, att R.
är "bestämt skild i sin dialekt från den man, som författat
Br. Besw.a; och vidare, att S. genom det nu senast
presterade försvaret för sina slutsatser i själva verket näppeligen
lyckats rehabilitera sin kritiska metod, vars svagheter jag
i min kritik uppvisade. Den enda slutsats han drar är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
