Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIALEKTI5N I BKÖLL0PP8 BKSWÄKS IHOGKOMMELSZE 163
S. uppställer nu som sin första sats, att de former, som
lika återfinnas i alla handskrifterna, med största sannolikhet
tillhöra originalet. Vidare resonerar han som s&, att de
variantformer böra föredragas framför övriga, vilka finna stöd
i med dem jämförliga, i alla handskrifter liklydande former.
Härigenom menar sig S. finna en säker väg till "originalets
konstruktion". Den skörd av säkra dialektismer, han
härigenom erh&ller, är dock ej rikare än som följer:
"1. Participia p& -en: bundena o. s. v. — jag vill här
icke "infandum renovare dolorem" och erinra om, att S. i
sin föregående kritik (s. 232), byggande på ett fiktivt bumlin,
fastslog just motsatsen som ett grundläggande
karaktäristikum. Men då han nu tagit min kritik ad notam på denna
punkt, hade det varit önskvärt, att han även tagit fasta på,
att intet kan byggas på -en som dialektalt kännemärke. Det
kan dock icke vara S. obekant, att -en i part. var den
vanliga formen i all svensk 1600-talslitteratur, trots att -in
bibehölls i för riksspråket eljest så konstitutiva dialektområden
som Uppland och norra Sörmland (Se härom t. ex. Noreen,
V. Språk III, s. 372 ff.). Så var exempelvis Rudhelius från
en trakt, där -in torde ha bevarats men han skriver dock
genomgående -en. a2. Svaga maskuliner på -e:" Som de
enda exemplen anföras backen (v. 54) och granne (v. 266).
Om jag rätt fattat min kritikers något oklara framställning,
vill han göra gällande, att dessa två former äro att betrakta
"såsom rester av ett ursprungligt förhållande", d. v. s. att
originalet genomgående haft -ø-former. Stödd på dem fäller
han alltså utslag till förmån för make i hss. A och N (v.
411) gentemot maka i hss. B, C, E, liksom även för hagen
(v. 227 i C, E), anden (E v. 213), schole (C v. 349), bogen (C
v. 518), stolpe (A + v. 456).
I sin föregående kritik (S. o. S. 1916 s. f.) fastslog
S., att, med undantag av hs. E, alla handskrifterna
konsekvent ha svaga maskuliner på -a. Så är ju, som jag i mitt
genmäle påpekade, ingalunda förhållandet, och vad originalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
