Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDSPltÅKBT I 8KN81TIVA AM0R08A
171
i huvudet. Zola t. ex. har bl. a. i sina Parisskild ringar ej
litet av detta, och i nordisk litteratur finner man det framför
allt hos J. P. Jacobsen. Denne har t. ex. på ett ställe en
beskrivning av solljusets fall in genom fönstret i ett rum. Det blir
till följande:
"Alle grønne Toner mylrede imellem liinanden paa
Blomsterbordet, ligé fra det blødeste mørkegron ne til det
skar-peste gulgrønt. De brunrøde Farver flød i Strømme hen
over Mahognibordets Flade, og Guld gnistrede og funklede
fra Nips, fra Hammer og fra Lister; men paa Gulvtæppet
brødes alle Farver i en lyatig, lysende Tummel".
Ej utan skäl har man kallat en sådan skildring av något
så vardagligt normalt som ett rum i solljus för ett ord- och
färgfyrverkeri.
Något som däremot — en sak vilken jag ej sett
påpekad annorstädes — realismen-naturalismen mera sällan
använder det är utförda bilder. Varken hos Zola eller J. P.
Jacobsen, för att taga dessa två stilmästare och erkända
förebilder som exempel, förekommer detta ofta. — I förbigående
sagt ser man visserligen J. P. Jacobsens stil ofta kallas
"bildrik", men detta är knappast riktigt. Han brukar gärna
sådana jämförelser som "bløde som rødlig Dug" eller "gult
som Rav fra det ravblonde Haar" och likartade, men utförda
bilder har han ej mycket av. Detsamma gäller våra
80-tals-realister. Orsaken härtill vill jag för min del finna i
huvudsak i det ’realistiska’ i betydelse av verklighetskravet,
sanningskravet i skildringen. Man bredde nog på med starka
färger, man penslade ut detaljerna så långt man hade sina
sinnens vittnesbörd som sanningskriterium. Men i och med
ön bild vädjar man ju till fantasien, ej till erfarenheten om
att så eller så förhåller det sig verkligen. Och det var.
skulle man alltså kunna säga, av fruktan för att fantasien
skulle få för fritt spelrum, skulle föra bort från verklighetens
fasta mark, som man mindre gärna använde egentliga,
utförda bilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
