Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Ett par konjunktionsuttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
J. K. HYhKN
A Ur a vanligast är dock, att negationen ingår i den försia
att-satsen. Av 146 antecknade exempel visa icke mindre än
131 detta kynne, medan endast sex kunna füras till vår für9ta
grupp och nio uppvisa don strängt logiska formen. Ett typiskt
exempel för vår tredjo grupp, taget från Strindberg, I röda
rummet2 87 (1887), är följande: (Han hade) insett, att de
icke voro några naturmänniskor, utan att de voro högfärdiga
kungliga ämbetsmän. Ett sådant uttryckssätt är rätt
gain-m< i vårt språk, och det har där hållit sig med seg
ihärdighet. Det spåras redan hos författare uti nysvenskans
första dagar, och det går igen uti våra. Så användes det
av 01. Petri i hans kröningspredikan 1528 (s. 3
Andersson-Schtlcks uppl.). Och det läses i drottning Sofias visbok
(Noreen-Grapes uppl.) i åttonde visan, där inskriven på
1630-eller 1640-talet. Under adertonde århundradet förekommer
det hos Urban Hjärne (Självbiografi 162) i början på
1720-talet, hos Swedenborg (Lamm, Sw. 143) bortåt mitten på
1740-talet, på 1780-talet hos Leopold (1784, Saml. skr.
(Fred-lunds uppl.) 3:e h. 179) och dennes gode vän B. G.
Westberg (1781, Saml. 1916, 215) samt på detta århundrades
sista år hos Järta (Valda skr. I, 30, 33), som icke heller glömt
bort det under följande sekel (I, 372 (1836), II, 129 (1846),
369, 374 (1824)). Det användes ock av dennes yngre samtida,
t. ex. Fredrika Bremer (enl. Warburg, Essayer 189), Almquist
(enl. Ernst Almquist, Almquist 181) och Sturzen-Becker (Valda
skr. III, 227). Hos fruarna Carlén och Schwartz är det långt
ifrån någon ovanlig företeelse. Från den förra har jag
antecknat det 14 ggr och från den senare icke mindre än 20
Även hos Topelius (enl. Vasenius, Top. III, 122, 370, 442) och V.
Rydberg (enl. Nilsson, Sv. rom. 510) upptäcker man det, och
ej heller Ernst Björck (enl. Berg, Snoilsky och hans vänner
I, 19), Carl Snoilsky (a. a. II, 95), C. R. Nyblom (sex ggr
har jag antecknat det från Est. St. och Est. St., ny saml. II)
stå främmande därför. Icke ens Wirsén, Levnadsteckn. 95
(1885), ryggar tillbaka för en sådan konstruktion. Ännu mindre
göra ått.iotalisterna det: Strindberg, Romant. dram. I, 401
(1882), Ernst Ahlgren (1885 enl. Lundegård, V. Benedictsson2
259), Ann Charl. Leffler, En sommarsaga2 262 (1886). Av
Geijerstam har jag ett par exempel från 1896: Kampen om
kärlek3 117, Mina pojkar4 79. Och i våra dagar tyder
ingenting på att konstruktionen är i avtagande. Den återfinnes
hos H. Celander, Spr. Sällsk. i Uppsala förh. 1906 — 1909 s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
