Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sylwan, Otto. Metriska spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
OTTO SYLWAN
nämnda § 26 anförda fallen och m&ste då fördt påpeka att
Beckman, ehura han teoretiskt talar om jamber, under sin
regel indrager en hel del exempel från blandad värs, såsom:
Sandels han satt i Pardala by.
Denna typ har alldeles ingenting att göra med den här
behandlade företeelsen, ty sfisom Bockman i den ovan
citerade anmärkningen s. 6 medgiver, kan i blandad värs
ingångssänkningen saklöst bortfalla. Däruti, och ej i nftgon
aksent-omkastning, beror oregelbundenheten — om man överhuvud
skall tala om en sådan i förevarande fall.
Vidare bör ihågkommas, att paus har förmågan att
utjämna inkongruenser, i det den isolerar stavelseu från de
omgivande och sålunda försvagar eller döljer brottet mot
8kemats regelbundna takt1. Förhållandet är av Beckman
berört (s. 54), men konsekvenserna därav icke alltid utdragna
och tillämpade. Av betydelse är det särskilt för placeringen
av ord med aksenttypen 320. Inträda dessa efter en paus,
kunna de mycket väl läsas med sin vanliga betoning, och
hos goda skalder påträffas de (i tvåstavig takt) också så
använda, antingen i värsens början eller efter en i dess inre
inskjuten paus. Snoilskys: "Godnatt, Cronstjerna" (Erik
Dahlberg) är fullt korrekt, emedan vi vid kommat kunna
inskjuta en paus (fermat). Då såsom i Sveas två första rader
begynnelse-ordet är enstavigt, kan det (helst om skiljetecken
följer) isoleras även från det följande, och vi kunna ge det
hur starkt tryck som helst, utan att det inverkar på rytmen
i värsen för övrigt. En inkongruens föreligger visserligen, men
icke alldeles av den art Beckman antager, och något tvång
att i Sveas första rad läsa ihop "som mig* med "fostrat" till
en anapest kan jag ej erkänna; härom nedan.
För det tredje må erinras, att vi äga ett medel att
framhålla en stavelse av vikt vilket Beckman aldrig omnämner,
nämligen att giva den — icke starkare tryck, men — högre ton.
1 Härom Jespersen i Oversigt over det kgl. danske
videnskaber-nes Selskabs Forhandlinger 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
