Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA VEltSIFIKATÖKElt EMELLAN 81
genom melodigång som kräver fortsättning och när så
ske kan slutljudets nära anknytande vid uddljudet i den
följande versen. I poesi där verserna i regel sluta med längre
eller kortare paus sammanhänger denna förlängning vid
versbindning efter vad det tycks oftast med utelämnandet av
pausen. Uppläsaren undviker pausen men h&ller i stället ut
fonemet över det normala tills övergången sker. Skall dylik
uppläsning anses god eller dålig? För min del anser jag den
fullt berättigad i de fall då man till försvar för
kvantitetsökningen kan anföra betydelseorsaker, stilistiska skäl. Oftast
är det nog då också sådana som förmått skalden att bygga
verssluten som han gjort. I andra fall synes mig
kvantitetsökningen icke fullt motiverad från det prosaiska talets
synpunkt.
Jag skall belysa det sagda med ett par Heidenstamska
’felrim’ som symbolisera rörelse. Om kasta i: Från sina
hakar kasta | vi porten av som druckna mån (Höstsång)
uttalas på så sätt att förra delen får förlångsammat tempo —
då särskilt s framträder — och sedan sista delen snabbt
bindes samman med nästa vers så väcker detta lätt hos
åhöraren föreställning först om svårighet med att lossa porten och
sedan kraft och fart i bort vräkandet av densamma. Läses
på samma sätt: så drar han tyst ur remmen luvan, tvingar |
den ner om nacken, stryker skägget rätt (Kosmopoliten) så
väcker det förlångsammade tempot vid tving- tanken på
motståndet, den hastiga övergången från tving- till ner tanken
på att motståndet övervunnits och att nertvingandet nu går
lättare, snabbare. Uttalas bägge stavelserna i tvingar med
kvantitetsförlängning får man intryck av att nertvingandet
sker mera jämnt. Liknande uttal av strök, resp. böjer i:
men då hon satt där lugn som jämt och strök | till rätta rivna
linnet på sitt finger (Namnlös och odödlig) samt: Och natt är
nu. En storväxt neger böjer | åt sidan tamariskerna och dröjer
(De tre frågorna) framkallar gärna föreställning om ett lugnt,
långsamt strykande, resp. ett sakta böjande åt sidan.
6 — 22034 Språk och Stil XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
