Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA VEltSIFIKATÖKElt EMELLAN 83
dit, upptaga flyter som felrim i en grupp ’osammansatt verb
som rim, d& i nästa rad följer logiskt framhävt predikativ
eller adverbial, som hör samman med det\
Ruben Grson Berg läser säkerligen icke de korta raderna
med särskilt lätt rytm och de böra med all sannolikhet icke
heller så läsas. Det finns ett och annat som talar däremot.
Med den tyngre rytmen följer emellertid att den irriterande
kontrasten mellan flyter och gul upphäves och att rimordet
gör sig väl gällande. Ar denna förklaring av Berghs och
Bergs olika uppskattning av rimordet flyter riktig så utgör
det ett exempel på hur viktigt det är att metriken skaffar
sig termer och tecken med vilka det går att åtminstone något
så när tydligt ånge vilken läsning som använts vid analysen
av en dikt. Utan upplysning om icke blott versbenranglen,
metra, utan även och framför allt de levande versrytmerna
skola metrici aldrig lära sig dra full nytta av varandras
arbete.
I de ovan anförda exemplen på förlängning vid
versbindning av ord som avse rörelse är förlängningen utan vidare
berättigad om diktens allmänna rytm icke ställer hinder i
vägen och skalden kan antagas ha avsett rörelser av angivet
slag. Men förlängning av versslut vid versbindning kan av
många andra stilistiska skäl befinnas vara på sin plats.
Dessutom är att märka att även om inga betydelseskäl kunna
uppdrivas till försvar för förlängningen denna icke därför får
utan vidare anses oberättigad. Vers är nu en gång icke
prosa. Den ljudmaterialets elasticitet Beckman talar om har
skalden rätt att ställa anspråk på om så behövs. Vad man
kan fordra är blott att han icke begär att elasticiteten skall
anlitas över dess förmåga för tillfället. Denna är olika
stor beroende på dikternas allmänna rytm och många
tillfälliga faktorer. Den individuella smaken får härvid inte
heller förglömmas. Och den är besvärlig nog eftersom den
icke gärna vill låta klavbinda sig. Vad en kan anse vara
en laglig förlängning av ett versslut finner måhända en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
