Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
OLOF P> JKItDMAN
socknens bönder höll han lätt
med fasta tag till skick och rätt
och gifte folk och skifte folk
och höll dem stramt i tuktan
och tyglade och pryglade
i Herrans n&d och fruktan.
Gifte folk och skifte folk äro likvärdiga med tyglade och
pryglade metriskt men icke fullt när man ser till rytmen =
den påklädda metern. Huvudorsaken till det olika intrycket
av de två rimmen är dock icke att folk är rytmiskt tyngre
och i klangen fylligare än de. Man hör’ att den skall sökas
på annat håll. Om man bortser från det rytmiska kunna
gifte : skifte och tyglade : pryglade sägas uppväga varandra.
Någon motsvarighet till det första rimmets betydelsebärare
folk — folk finns alltså icke vid det andra. Det förra
rimmet ger här betydligt mera än det senare vilket vi icke kunna
undgå att uppmärksamma.
Å andra sidan får man icke samma intryck av delrim
som folk — folk och ljudligt ’identiska* rim. Jfr exempelvis
I gamla visor klingar det,
i gamla danser svingar det.
(Karlfeldt, Det förgångna.)
Men vackra gossar ärom vi,
en vacker stjärna bärom vi.
(Karlfeldt, Stjärngossar.)
Vi hurrade, medan vi skuttade ut.
De gamle de sutto och gluttade ut.
(Fröding, De gamle och de unge.)
Men stolt hon bär mantiljen än
och stramt hon styr familjen än
(Fröding, Balen.)
och
Han är en käpp, om man slår den
i havsens djup med ett ont: aåt hin med den!a
och vänder sig om, så står den
i vattenytan och bugar igen.
(Heidenstam, Damaskus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
