Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTIVA OCH PASSIVA VEltSIFIKATÖKElt EMELLAN 99
och mar-eld ]yste kring dess stam
och lågor på dess mast.
Härmed är sagt att den som läser mycket rimmad vers
med uppmärksamheten fästad på skaldernas sätt att rimma
lätt kan komma att bli granntycktare på rimmen än han
egentligen har rätt att vara.
Den läsandes verksamhet som passiv rimmare berör sig
här med skaldens som aktiv rimmare. Deras rimverksamhet
är annars mycket olika. Don aktive rimmaren utgår ju från
ett ord och söker i sitt minne efter andra som tillåta
kon-sonering med det förra och som dessutom också passa för
hans övriga syften. Klart är att denna hans aktiva
rimverksamhet bör med tiden kunna göra honom också som passiv
rimmare synnerligen känslig för rimmen. Han vet snart nog
då han hör ett rimord ljuda ungefär vilka rimmöjligheterna
äro och vilket eller vilka rimord han alltså har att vänta i
fortsättningen. Hos honom bör således ännu lättare än hos
de vanliga passiva rimmarna uppstå längtan efter omväxling
i rimmet. Intet förvånande om han känner lust att antingen
alldeles frigöra sig från rimmen — något som också av andra
skäl kan vara lockande — eller också att välja mindre
vanliga rimord och rimband och bygga upp versmaterialet mellan
rimorden så att detta så litet som möjligt i förväg talar o’m
vilket rimord som skall komma. Det är nog ofta just
skaldernas mättnad vid det gamla i rimväg som driver dem att
skapa nytt. Så länge detta nya brukas blott av en och
annan tilltalar det men när det brukas av alla väcker det
mättnad, leda och tiden är inne för nya experiment. —
Agnat att förvåna är att våra moderna skalder vid
experimenterandet med rimmet icke mer än de gjort sökt rucka
på fordran att den ljudliga överensstämmelsen mellan
kon-soneringsfaktorerna skall vara ’fullständig’. Att fruktan för
att anses som underhaltiga rimmare skulle ha påverkat dem
härvidlag är icke så sannolikt. Däremot torde en icke
oviktig orsak kunna sökas däri att en så ringa överensstämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
