Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Gjerdman, Olof. Aktiva och passiva versifikatörer emellan. I. Rimmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
OLOF P> JKItDMAN
skulle vara att missförstå de innersta motiven till kritiken av
dessa rim.
Riltt utförligt och h&rt ha stockholmsrimmen behandlats
och dömts av Herman Söderbergh i uppsatsen Rimstudier p&
basis av rimmets användning hos modärna svenska skalder
(Fr&n Filosofiska föreningen i Lund 1897 sid. 129 ff.). Där
tar han upp till bemötande Heidenstams försvar av
stockholmsrimmen i Om svenskarnas nationallynne. I Söderberghs
framställning är det en passus som jag särskilt fäst mig vid.
Den lyder (sid. 165): aOch likväl måste det medgivas, att,
om vi också torde vara rikare än de flesta på mängden av
olika rimklangar vårt förråd av, så att säga, rimmande
ordsystem dock är betydligt inskränktare än många andra språks.
Därför träffar utan tvivel Heidenstam det rätta, när han
antyder, att ett återupptagande av det gamla vokalrimmet,
assonansen, just med hänsyn till vårt språks egenart kunde
vara på sin plats. Säkerligen stämmer också ett värkligt
godt vokalrim, som t. ex. stor : bord, du : hug, vida bättre
med omdömesgill svensk smak, än dessa motbjudande
’Stock-holmsrim\ som just försynda sig mot assonansen." Man gör
sig här den frågan: Varför är Söderbergh så emot
upptagandet av den gamla buckalassonansen när han anser att det
kanske kunde vara på sin plats att återuppta den gamla
vokalassonansen? Eller äro icke rim som eld : fälld eller vet:
rät nära släktingar till de fornisländska buckalassonanserna
Skuld helt skilde, bjartr at Surte osv.? Jag antar att
Söderbergh skulle svara: Vi irriteras mera av om vokalerna äro
olika, de följande buckalerna lika än om vokalerna äro lika,
de följande buckalerna olika, vi hålla förr till godo med
Heidenstams vokalassonans:
Han får ej blund i denna julinatt.
Där kommer torpet tigande och svart
än med buckalassonansen i samma skalds:
Folket sov i stugans fred,
skatan i ett äppelträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
