Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKIIISTORISK JiELYSXIXG 127
dandes sådant bettre en sluna eller skökia an, än en Swensk
ManM„ Hiärne ger också förklaringen till uttalets förändring!
"Detta och annat meer kommer af de Stockholmske
blän-dingar som så wäl här vthi, som i alt ànnat Swenska
språkets reenhet förderfwa; då deras wekliga och lama tunga
sådan manlig stafwelse icke wäl kan uthsäija".
Det anförda visar utan gensägelse, att Hiärne själv
uttalat h i htv eller i varje fall att han uttalat hw i början på
ord annorlunda än w i samma ställning. Men efter hans tid
har v för hv blivit allt vanligare och "hw" höres nu blott i
avlägsna landsorter.
Även denna reform har haft i släptåg en del nymodiga
stavfel, beroende på övergångstidens oreda. I en
Upsala-tidning 1912 liar jag funnit en rubrik: Hvar uppbördsman
Soneli oskyldig? stavad med hv i fetstil. Men en viktigare
följd av reformen är att den tillskapat ett antal nya
homonymer (eller "homografer"), liklydande ord som förut varit skilda
i skrift. Det är enligt min erfarenhet en allvarlig brist, att
den nya stavningen inte håller i sär orden hvar ’hvarest’,
’ubi’ och var impf. av vara. Litet var av oss torde i sin
läsning ha stött på meningar, där detta nya var står i vägen
för en snabb uppfattning av innehållet. Man liar invändt att
det är en författares skyldighet att formulera sina satser så
att de icke kunna ge anledning till missförstånd. Men
uppväges verkligen den ökade möda och tidsförlust, som sålunda
skulle komma på den vuxnes del, i hans skrivning och
läsning, av den lättnad det innebär för skolungdomen att slippa
lära sig att hvar skall skrivas med hvi Det synes mig
snarare som om den receptiva barnaåldern just vore rätta tiden
att göra undan formella svårigheter av denna art.
Härtill kommer, något som man förbisett, att de två var
i själva verket icke äro liklydande i talspråket. Det finns,
skulle jag tro, ingen svensk dialekt där dessa ord uttalas
lika: det förra uttalas va eller vär med öppet a eller ri, det
1 D. v. s. stockholmare av blandad härstamning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
