Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
UEMiT HESSELMAN
lyst. Det må gärna erkännas, att principen liar missbrukats
och användts till överdrift, t. ex. d& man ville skilja fiskfjäll
med ä från fjell berg* med c. Men varför inte tillämpa den
eller hålla den uppe, när don verkligen kan vara nyttig eller
behövlig? Och allra helst när en skillnad finnes också i
talspråket, t. ex. i hvar ’ubi’ och var *erat\
Dt-fràgan. Supinum och neutrum particip.
Den formella skillnaden mellan supinum och neutrum
particip är en konstprodukt — det var den dogm, som
enväldigt behärskade rättstavningsdiskussionerna.på 80-talet och
även senare, och det synes ännu i dag vara den rådande
uppfattningen. Jag tillåter mig citera några valda yttranden
ur den rika litteraturen: "en ortografisk abnormitet", "en
godtycklig uppfinning av en spetsfundig grammatiker", "ett
olyckligt försök av språklärda att normera skriftspråket", "en
olycksfågel framkläckt av pedanteri och oförstånd, som man
får hoppas att ortografiskt sundt förnuft snarligen skall lyckas
slå ihjäl", "denna skrivning har icke stöd i uttalet, har intet
historiskt berättigande, den är överflödig och missledande, är
i sin nuvarande form ur alla synpunkter inkonsekvent
till-lämpad och till sist: den är stridande mot språkets
grammatiska lagar och är vid tillämpningen svårlärd och tidsödande".
Åsikten är gammal, i grunden är den ättling av Rydqvists
yttrande i Svenska Språkets Lagar 1850, att "supinum är ett
nytt begrepp som ur rättskrivningen inkommit i ordböjningen"
(a. a. I s. 455), och i sin tur härstammar detta från Rask och
Grimm, den "historiska" skolans grundläggare, som ansågo
att "det svenska supinum var en oorganisk utveckling" d. v. s.
det existerade icke i de äldsta germanska fornspråken.
Som den förnämste skyldige till det stora missgreppet
utpekades allmänt, alltsedan Rydqvist, 1700-talsgrammatikern
"pedanten" Abraham Sahlstedt, som först skulle ha formulerat regeln
om supinum och particip i sin svenska grammatik (1747 och 1772).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
