Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J36
KENOT HESSELMAN
funnit den konsekvent genomförd i flera arbeten tryckta av
den dåvarando förnämste boktryckaren i Stockholm, Johan
Henrik Werner, vars firma tecknade sig såväl "J. H. Werner"
som "Kongl. Boktryckeriet." och som 1719 fått titel av
"Director öfwer alla tryckerien här i riket"; ban hade med sitt
tryckeri förenat flera äldre tryckerier i Stockholm. Bland
tidiga tryck med genomförd skillnad mellan sup. -at och part.
-adt märkes ett så oerhört läst arbete som Scrivers Siäleskatt,
vars första del utkom hos Werner 1723; fortsättningen trycktes,
med samma stavning, i Norrköping av R. Broocman Den
första bibel, där jag sett skrivsättet tillämpat, är den
Grefing-ska, tryckt i Stockholm 1747. På 1750-talet var stavsättet
allmänt genomfört i huvudstaden. Från Stockholm spred det
sig till Norrköping och Linköping, där det tidigt fick fast fot
(jfr uttalet i Östergötland!) och till Uppsala. Däremot har
jag sett tryck från Lund och Göteborg ännu så sent som från
1751 och 177G, där det alls icke tillämpas med någon grad av
konsekvens.
Regeln om do starka verben: sup. tagit, part. taget,
till-liimpas i Nordbergs Karl XII2, tryckt 1740 hos P. Momma.
J. H. Werners efterträdare sedan 1738. Den upptages av
Sahlstedt i hans grammatik först i upplagan av 1769 och är
överhuvud mindre genomförd eller erkänd under 1700-talet än
regeln om -at och -adt. Ännu Leopold vill icke godkänna
-et annat än i adjektiv. Först med nyromantiska skolan slår
regeln helt igenom — märk att romantikerna voro östgötar!?
Det är historien om "den grammatiska konstprodukten".
Språkmännens enhälliga underkännande av dt från
grammatisk synpunkt motsvarades av. ett lika enstämmigt fördömande
1 I dessa arbeten liksom oftast under 1700-talet skrives dt också
delvis i sup., nämligen i "verba anomala": trodt, bodty sedt, och
stun-tfom även efter konsonant, särskilt r och l t. ex. hördt, skildt. Jfr
strax ovan och Östergren, S. o. S. 12 s. 131 f., 17 s. 92 f.
. 1 Se om detta J. Palmér i S. o. S. 19 s. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
