Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKHISTORIK BELYSNING 137
från skolmännens sida ur praktisk och pedagogisk synpunkt.
IM-frågan intog i det fallet en särställning bland de många
reform förslagen under rättstavningsstriderna. Något får väl
skrivas på agitationens konto, men ingen kan dock misstaga
sig på äktheten i de klagorop som från alla håll höjdes över
"detta ungdomens plågoris". Skolmännen intresserade sig
tydligen mer för denna reform än för alla de övriga
tillsammantagna. Entusiasmen för v-reformen var t. ex.
uppenbarligen av en vida mer platonisk och teoretisk art, det
framhölls upprepade gånger i diskussionen även av reformvänner,
att denna ändring var bland de pedagogiskt sett minst
angelägna. Men angreppen på dt voro fullt spontana och
uppriktiga. "Denna skrivning är rättstavningslärans utan
jämförelse värsta stötesten och förargelseklippa". "Den ensam
bereder lärjungarna större svårighet än hela den övriga
rättstavningsläran". På frågan "om nu dessa få reformer" —
nämligen att stryka h framför v och j och utbyta dt mot /
(tt) — verkligen innebära någon så stor fördel, att de äro
värda "någon vidare ansträngning" svarar Lundell i ett
föredrag 1896: "redan slopande av dt vore för skolan en stor
välgerning" (kursiverat av L.). "Mot dt har agitationen i Sverige
närmast att vända sig" (liksom mot de stora bokstäverna i
Danmark). En skolman bekänner i Nystavaren 1887: udt är
den viktigaste frågan inom vår rättstavning, synes mig. Det
är åtminstone den som fört mig — ock många andra med
mig — in bland refårmvännerna. Jör man oss där en
äfter-jift, skola vi kannsje dagtinga".
De pedagogiska svårigheterna med dt torde alltså vara
ofrånkomliga. Vad orsakerna härtill kunna ha varit, skall
här icke undersökas. Det är möjligt att den pedagogiska
teorien till en del varit felaktigt inriktad, t. ex. så att den
fordrat för mycket redan på ett tidigt stadium, då ett
fullständigt behärskande av skriftspråket ändå omöjligen kan väntas
eller begäras. Men det synes mig vara klart, att hela denna
opinion aldrig skulle ha blivit så stark och allmän, att de
peda-10 — 22789 Språk och Stil. XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
