Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTOGRAFISKA REFORMER I SPRÅKIIISTORISK JiELYSXIXG 139
Denna nya opinion berodde nog till en del på ett ökat
inflytande från vissa dialektområden, som förut haft mindre
betydelse, men som nu började uppträda med starkare krav
på delaktighet i det gemensamma språkarbetet. I södra
Sveriges dialekter och "lokala riksspråk" höres, som jag redan
framhållit, och hördes också på 1700-talet, det slutande t i
av hans åsikt, att supinum var en "oorganisk bildning44, men
därjämte också av hans sydsvenska härkomst, varom se nedan. Det är
egendomligt att se att i agitationslitteraturen mot dt ända till senaste
tid framföras sådana argument som att skillnaden mellan supinum och
particip "saknar historiskt berättigande44 eller att den är utan
motsvarighet i främmande språk, t. ex. latinet. Man träffar dem t. ex. i
Auréns skarpsinniga broschyr "Supinum aktivum och neutrum av
parti-•cipium passivum44 (Sthlm 1886), som med gillande åberopas ännu i
rättstavningsdebatten 1906 (i "Rättstavning igen44 av Lundell). Aurén
gör t. o. m. försök att förneka den ofrånkomliga skillnaden i
betydelse mellan de två kategorierna (fastän han på andra ställen har
uttalanden som visa en riktigare uppfattning; jfr s. 14 och s. 36).
Hans ståndpunkt karaktäriseras tillräckligt av yttranden som t. ex.
på s. 27 att skillnaden i de starka verben: tagit och taget, beror på ett
Moriktigttt uttal eller s. 33 f. att motsvarigheter till den svenska
skillnaden saknas i både latinet, tyskan och franskan, I broschyren 1906
läses bl. a.: "Någon skillnad mellan dt i huset är måladt och timan
har målat huset kan så mycket mindre finnas, som det är historiskt
samma form. I franskan44 etc. Det ser nästan ut som om det till
icke ringa del vore den gamla latinska språkläran och den historiska
språkforskarskolan som ha skulden till det populära underkännandet
av supinum och n. part. som två skilda kategorier i svenskan och till
förbiseendet av deras olika former i talspråket. — Härmed förnekas icke
att också riktigare uppfattningar kommit tillsynes i inläggen från
språkvetenskapligt håll, jag tänker särskilt på E. Tegnérs klara kritik
av det "historiska44 argumentet i "Natur och Onatur" (s. 46 ff.); här
böra också nämnas flera av O. Noréns originella och värdefulla
inlägg i frågan om dt t. ex. i "Det högsvenska uttalet och
språkmännen’4 1909. (Noréns behandling av v-reformen med de högst
egendomliga och subjektiva åsikterna om uttalet av v-ljuden i svenskan är
det däremot svårare att taga lärdom av.) Men sådana inlägg lyckades
ej nämnvärdt påverka den populära opinionen eller den
halvpopulära agitationslitteraturen; dessa rörde sig här som alltid med
förlegade argument (från Rydqvists och Hazelius’ tid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
