Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hesselman, Bengt. Ortografiska reformer i språkhistorisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14-2
HEN (IT HESSELMAN
I det mycket läsande och skrivande Danmark är den t. o. m.
ännu mera framträdande än hos oss, eftersom skillnaden mellan
skriften och de gamla talspråken där är större. aFör varje
släktled som gått", skriver Dahlenip om utvecklingen i
danskan efter omkr. 1770. ahar bokstavstroget uttal blivit allt
vanligare; bokstäver som tidigare varit stumma, uttalas nu".
Det hette förr Val, rællr nu Valg. vælgc, förr Kalle, Torre nu
Kalv, Torv, förr Bä I nu Bøg o. s. v. Språket har gjort "en
tillbakagående rörelse44; köpenhainnska språkformer från
1700-och 1800-talen ha undanträngts av forndanska (själländska)
från 1200-talet, vilka bevarats genom skriften.
Dahlerup framhåller att språket som en följd av den
tilltagande läslusten, skolans och tidningarnas ökade betydelse,
nu "staar for de flestes Bevidsthed klarest i dets sk re v ne
Form", och att det är detta förhållande som inverkat på
talspråket.
Det är i ett sådant sammanhang man har att insätta
1906 års reform. Talspråksnormen på 1700-talet, fullkomnad
i Gustaf III:s Stockholm, har fått vika för den i skolan
inlärda skriftspråksnormen. De på 1700-talet stumma
slutkonsonanterna ha även i mellersta Sverige efter skriftens mönster
börjat insättas också i talet, framför allt i sådana personers
tal, som syssla med läsning och skrivning och icke minst i
de kretsar som ha till yrke att undervisa i svenska. Det
heter alltså nu månad, lydnad, älskad, icke måna% lydna som
i Sahlstedts språk eller älska som i Risteils komedi 1780: de
måtte vara rolit å vara så där älska! Också i supina på
-it och -at insättes nu ofta t: skrivit, målat, älskat, och även
om den talande stundom kan utelämna detta ty är han själv
numera knappast medveten om sitt uttal i detta fall, såsom
icke minst betygas av hela denna nystavningsdiskussion sedan
s. 92 ff., Lis Jakobsen, Danske Studier 1910, s. 212, P. K. Thorsen
i S. o. S. XVII s. 255; W. Braune, Ueber die Einigung der deutschen
Aussprache (rektoratsprogram), Heidelberg 1904, Herm. Paul, Deutsche
Grammatik, Halle 1916 ff., Bd I, s. 133 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
