Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan 161
•
kunna ta ren inf., och de övriga, har jag valt utvägen att
sammanföra alla påträffade verber med inf. i en alfabetisk
tabell och där meddelat, vilken konstruktion som befunnits
vanligast. Här lämnas blott en översikt och några ex.
Indelningen är gjord efter SAOB och ÖOB. (Grupperna ß och
S flyta stundom samman)1.
a) Träns, och refl. verber; inf. betecknar det,
varpå verbets verksamhet går ut; i allmänhet = prep.
(vanligen till) + substantiv. (Jfr till att.)
Närmare ett hundratal hithörande verber ha anträffats.
Av dessa står över hälften, om man bortser från Kraemer,
Strindberg och poesi över alltid med att. Några ex. på
sådana: bringa, driva, döma, (få,) ha, kalla, komma,
kommendera, utköra, utse (ngn att göra ngt); använda (ex. ’pennan
att skriva med’), bereda sig (att göra ngt) m. fi.
ß) Verber, efter vilka inf. betecknar det, med
avseende på vilket en handling företas eller ett
förhållande äger rum; i allmänhet = prep. + subst. Oftast
utsättes hellre prep. framför att.
Av de c. 80 påträffade är att nödvändigt vid ungefär
8/io, i vanligt språk ungefär 9/io. Särskilt av de hithörande
träns, verberna är det blott ytterst få, som kunna ta ren inf.
1 Indelningen av de hithörande verberna i Kræmers uppsats
lämpar sig mindre för min undersökning bl. a. därför, att den
skiljer mellan intr. och träns, verber, varigenom de vanligaste all-lösa
verberna måste delas på två olika grupper (ex. behaga, bruka)( börja,
hinna; här sammanföras de i avd. 8).
Bland "träns, verber i aktiv, med subjektivt modalt predikativ"
upptar Kræmer sådana som avråda, befalla, (för)bjuda, nödga, påbjudat
tillråda och under reservation åtskilliga flera såsom hjälpa, inbjudar
skicka osv.; t. ex. ’|jag] avråder försöka’, ’Han bjöd giva dem bröd\
Denna konstruktion är numera mindre bruklig (så enligt SAOB vid
de tre förstnämnda), i synnerhet utan att (Men jfr ’[Konung CristiernJ
hade befolt vprese galgar’ Swart 15). — (Kræmers benämning
subjektivt predikativ är väl f. ö. här mindre passande, då ju inf. icke
bestämmer subjektet utan ett — låt vara blott underförstått —
objekt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
