Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Lundin, Erik. Behandlingen av infinitivmärket ’att’ i nusvenskan (Fortsättes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AV INFINITIVMÄRKET ATT’ I NUSVENSKAN 1 f> 1
till vilken av ovanst&ende avdelningar (a—S) de höra1. Dessa
ha därför ej medtagits i tabellen.
1. Oäkta sammansatta verber med lös
förbindelse2 (Beckm. 209).
Då senare sammansättningsleden är en prep., är det väl
denna som gör, att infinitivmärket är nödvändigt.
Predikats-verbet i ett sådant ex. som ’[hans hjärna] räcker emellertid
till att hålla reda på utgifter och inkomster* A.B. 345 B
stål* på gränsen mellan enkelt verb + prepositionsuttryck och
oäkta sammansatt verb; prepositionen kan vara både
trycksvag och tryckstark. — Följande hithörande verber ha
påträffats:
begynna på, bjuda till, bliva vid (= ’fortfara’) (alla tre
enligt SAOB och ÖOB numera3 alltid att), bry sig om (ÖOB
att), börja på, falla på, finna på, fresta på, förstå sig på,
försöka på, ge sig till, ha ngt emot, hitta på, hjälpa till,
1 Obs. förbindelser av hjftlpverber och adv. 1.
prepositionsuttryck, ex. kunna med. Många av dessa höra till a, 1 ovan, t. ex.
skola bort’, ett ex. är anfört i § B. Här användes ofta samordning
med och, emedan dessa uttryck mest förekomma i vardagligt tal (jff
$ 5 not 2). — (Ang. skola se också § 7 ß).
* Även efter sådana med fast förbindelse synes ren inf.
vara mycket ovanlig. Själv har jag funnit sådan blott i följande
fall: efter ombedjas och (en gång) tillsäga (även Kr.) i tidningar, efter
upphöra (även Kr. och poesi), föresätta sig och företaga sig hos
Strindberg (samt i annonsfrasen ’Utbjudes hyra’, jfr § 36 not 1). Kraemer
anför dock ytterligare 19 stycken, nämligen efter fika, inbjuda,
ifrågasätta, medhinna, påbjuda, påräkna, tillhålla, tillråda, uppskjuta, uthärda,
utlova, vidbliva; eftersträva, eftertrakta, ifrågaställa, ihågkomma, påfinna,
uträkna, utsändas. Rörande de 7 sista medger han emellertid själv,
att ren inf. förefaller tvungen.
3 I äldre språk saknas ofta att. (I många fall är det svårt att
avgöra, om man har att göra med enkelt 1. sammansatt verb, jfr
ovan.) Ex. ’råkade komma på nempna vnge Her Steen’ Swart 95 etc.,
Fast [= mycket’] bättre begynna på leka’ Holmström, NM 207, 12.
’Jag fruktar, I börjar .på rebellera, greve’ len adelsfröken talar] Sw.
Sprätthöken (För skola och hem nr 27) sid. 87. ’jag hölt på fundera
med mig själv’ ib. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
